Ett bröllop som utmaning

Magpirr.

Om två veckor skall jag för första gången i mitt liv fota ett bröllop. Ett bröllop! Det känns så väldigt stort och ärofyllt att få den uppgiften. Jag vet ju själv vad de där bilderna betyder sen. Minnen av vad som förhoppningsvis varit en helt magisk och fantastisk dag. Brudparets dag.

Jag ser fram emot det så väldigt mycket, men samtidigt så är jag så sjukt nervös. Nervös över så mycket att tiden skall täcka till. Att min utrustning skall duga, kommer batteriet orka? Minneskortet strula? Kommer jag kunna få brudparet att slappna av? Vilka poser skall de göra? Tänk om jag glömmer fota något? Vad skall jag fota för något nu igen? Ja, prestationsångesten känns enorm. 

Just sådär påbörjade jag ett inlägg till er i början av augusti, ett inlägg som jag aldrig hann få publicerat, tja livet ni vet. Nu är det gjort, Linda och Andrew sa JA, bilderna är fotade, redigerade och dessutom levererade till det fina brudparet. Och så tänkte jag att ni skulle få ta del av ett urval bilder ifrån deras dag.

Vid en sån här typ av fotografering så vill en ju helst lyckats fånga de där genuina kärlekskänslorna som ofta gömmer sig under all nervositet och stress som förmodligen far runt i kroppen strax innan en bröllopsvigsel. Eller i alla fall så var det just så jag kände det när jag stod där på min egen bröllopsdag. Det är liksom magpirret, skratten och de ömma blickarna som gör bilden. Det är de bilderna som säger allra mest, tycker ni inte?

En varm sommardag

Linda och Andrew gifte sig i mitten av augusti, på kanske en av sommarens allra varmaste dagar. Jag svettades något grymt av både nervositet och av den sinnessjuka värmen. Som tur var så började vi dagen ute vid Kronholmens gård, där det fläktade lite eftersom det ligger precis vid havet. Där fotade vi lite porträttbilder i skogen. Därefter bar det av mot vigseln, där jag fotade i Domkyrkan och gratulationerna därefter. Jag och brudparet tog en snabb tur bort till Dalmansporten; en av portarna i den berömda ringmuren, för att fota några fler porträttbilder där. Sedan åkte vi åter till Kronholmens gård där själva bröllopsfesten skulle hållas. Jag hängde med ett tag under minglet och vinkade sedan hejdå till det lyckliga brudparet. Jag hoppas och tror att de fick en magiskt fin kväll!

Att utmana sig själv

Det är jäkligt jobbigt att göra saker en aldrig tidigare gjort. Får jag inte panik direkt, så hör jag mig själv ofta säga ja till saker som spontant låter roligt, för att vid lite närmare eftertanke drabbas av total panik och prestationsångest utav dess like. Men ibland måste man bara våga prova att utmana sig själv, det är ju då man växer och utvecklas. Tänk om man faktiskt missar något helt fantastiskt roligt? Jag är verkligen glad över att jag tackade ja till att fota Linda och Andrews bröllop, även om jag var helt sinnessjukt nervös innan. Det visade sig ju faktiskt bli en fantastisk dag och att få vara delaktig i alla förberedelser och kärlek är verkligen något speciellt. Nu vet jag att jag faktiskt kan och att jag gärna skulle kunna tänka mig att göra det igen!

Jag fick verkligen fint stöd och pepp av Sara, som är en fantastiskt fotograf i Jönköping. Hon är en vän jag rätt nyligen lärt känna genom instagram. Det är verkligen det fina med sociala plattformer, att man kan skapa relationer och kontakter med människor som man kanske annars aldrig ens dykt på. Sara skickade både tips och flera poseringsideér till mig innan, vilket gjorde mig betydligt lugnare i själen. Det var verkligen guld värt!

Gillar du även den här typen av inlägg ifrån mig? Klicka gärna på det lilla hjärtat här nedanför, så vet jag! Tack snälla!