Hej på er! Nu var det bra längesedan. Kommer jag av mig med skrivandet så är det svårt att få fart på det igen. Men jag älskar ju att skriva! Så jag skall försöka skärpa mig framöver och skriva en massa om vår sommar.
Anledningen till min tystnad
Det finns mycket att säga om det som hänt på senaste. Ja, en hel sommar har nästan gått sedan sist. Men kanske det största som hänt är att jag i slutet på juni bröt foten bara några dagar innan midsommar. Och förmodligen är det just det som fått mig att tappa inspirationen rätt rejält pga. att livet med ens blev så väldigt mycket jobbigare. Kameran har minst sagt tagit vila i sommar.
Jag har fokuserat på att återhämta foten och lära mig be om hjälp om typ allt. Även om det var foten som det var fel på så är det himla svårt att göra något överhuvudtaget när man måste ta sig fram med hjälp av kryckor. Man får inte ens med sig ett glas vatten ju! Ni som följer mig på Instagram vet redan historien om min fot och den är verkligen inte dramatisk på något vis. Kort och gott så klev jag ut genom garaget och ner för det lilla betongsteget vi har där mot plattgången. Foten vek sig och jag trampade till. Mer än då behövdes inte. Ont som tusan gjorde det såklart, men jag trodde ändå att det bara var en stukning. Dagen efter bestämde jag mig ändå för att kolla upp den pga att jag verkligen inte kunde stödja på den. Och det visade sig att den var bruten på 2 ställen. Som tur är så var det mindre ben, så endast 4 veckor med gips/stöd skulle behövas. Det blev 1 vecka med gips och sedan 3 veckor med stövel och allt gick i snigelfart vill jag lova. Men nu sedan några veckor är jag stövelfri och foten blir bättre och bättre för var dag. Tänker att det nog ändå kommer ta lite tid innan den känns helt hundra igen.
En paus
Så sommaren har inneburit en nedvarvning – en ofrivillig sådan som jag tillslut omfamnade, lite i alla fall. Kanske förvandlades den till en omfamning först när jag börjat kunna gå igen och livet började återgå till det normala. De 4 veckorna med bruten fot innebar mest att överleva dagen. Att lyckas jobba lite trots kryckor och bara en fot. Är man egenföretagare så är man rätt sårbar i en sådan situation. Särskilt när man går och bryter foten samma vecka som man öppnar butiken på heltid, högsäsongen börjar och vi hade inte någon sommarpersonal. Nåväl, det löste sig och jag jobbade med det jag kunde. Det blev ett naturligt avbrott i mina sociala medier och här på bloggen pga. att tiden och orken inte fanns, så jag bestämde mig sedan för att fortsätta med det även under semestern sen. Jag har postat lite sporadiskt på Instagram under sommaren, men har verkligen inte varit särskilt aktiv. Jag har känt ett tag att jag nog skulle må bra av att ta det lite lugnt och inte känna press framförallt. Press över att fota, skriva och vara tillgänglig. Jag vill känna lusten komma smygandes igen.
Är jag inte i det så tappar jag oftast det helt, och nu känner jag att jag vill komma in i det igen. Lusten börjar smyga sig på. För som sagt, jag älskar ju det! Så nu kastar jag mig ut igen, skall bli bättre på att skriva och fota framöver. Ibland behöver man bara komma över den där första stora “tröskeln” för att komma igång igen, kasta sig ut och bara göra. Jag tror kanske detta inlägg kan vara just ett sådant. Lovar ge er ett lite mer inspirerade inlägg då. Så, vi hörs snart igen!
