Jag har tagit körkort!
Jag gjorde det! Efter 4 uppkörningar, 3 teoriprov, 5 olika körskolor, 10.000 tårar och ungefär lika många hårda ord om Trafikverket och deras system har jag nu ÄNTLIGEN körkort. Det tog mig ungefär 3 år att ro detta projekt i hamn. Och under tiden hann jag både vara gravid och få min dotter Selma, något som inte direkt ingick i min ursprungsplan för att lyckas med “projekt körkort”. Men så är ju å andra sidan livet. Fyllt av omvägar och planer som går i stöpet.
Från mig till dig – en spark i baken
Under den här tiden som jag kämpat har jag samlat på mig en del erfarenheter som jag så gärna hade velat läsa om själv, när jag var mitt i allt. Eller ännu hellre, innan jag började. Så kanske, kanske kan jag ge någon av er där ute – som håller på att ta körkort – ett hjälpande ord på vägen. Jag vet ju t ex att mina tidigare inlägg, om att skaffa ett till barn, att driva eget företag och att bo “trångt” med barn levt vidare långt efter att jag skrev inläggen. Så kanske att detta också kan landa hos någon där ute i landet som behöver ett peppande ord eller två. Om jag kan hjälpa en enda person att få den där sista sparken i baken så gör jag gärna det.Plus att genom att skriva detta inlägg vet jag att jag kommer spara minst 1 terapitimme haha.
Längtan efter körkortet
Jag började köra på trafikskola under hösten 2018. Då hade jag bara suttit bakom ratten två gånger som 16-åring, när jag skulle övningsköra med min pappa. Det hela slutade då, tyvärr, med att jag, efter att ha fått motorstopp 20 gånger på lika många minuter, ursinnig klev ur bilen och sen aldrig satte mig där igen haha.
Men de senaste åren har jag känt att jag verkligen längtat efter den frihet jag förstått att det innebär, att ha körkort. Inte minst i mitt jobb som stylist och ägare av Vintagefabriken. Tanken på att kunna dra iväg på inköpsrunda med bil och att kunna transportera prylar från en lägenhet till en annan, när vi gör inredningsstylingar, blev plötsligt svår att släppa. Även att enkelt kunna åka och hälsa på vänners lantställen, att åka på en utflykt över dagen eller att kunna köpa växter och möbler till kolonilotten utan att hela tiden be om hjälp från andra är sådant jag tänkt mer och mer på.
Valet mellan automat eller manuell bil
Hägerstens Trafikskola i Aspudden blev min första trafikskola, eftersom den låg nära mitt jobb och hade helt ok priser. Tyvärr hade de endast manuellt växlade bilar, vilket inte var vad jag tänkt från början, då jag helst ville köra med automatväxlad bil. Men många runtomkring mig sa att “det är bäst att lära sig köra med en manuellt växlad bil eftersom du då kan köra alla bilar sen” så jag valde det. Något jag absolut ångrar idag då det var sju resor svårare och har gjort att det tagit ännu längre tid att ta körkortet.
Jag tycker nämligen att det är helt värdelöst att köra med växellåda när det finns automatväxlade bilar. Dessutom har BMW t ex nyligen gått ut med att de fortsättningsvis endast kommer tillverka automatväxlade bilar framöver eftersom det är framtiden. Men med det sagt. Visst är det skönt att kunna köra båda. Men. Hade jag gjort valet igen hade jag gått på automat till 100%.
Hur som helst. På den här trafikskolan lärde jag mig grunderna i att köra bil men inte så mycket mer. Såhär i efterhand kan jag förstå att en trafiklärare ska kunna lära en mer än detta på drygt 1 år. Och att de också ska kunna lära en att sätta körningen i ett sammanhang där teorin kombineras med körningen mer än i att frågan “har du läst något i teoriboken då?” ställs. Men vad vet man? Man litar ju på att allt är som det ska vara liksom. Jag lärde mig grunderna i att köra bil här och det är jag tacksam för. Men jag önskar att jag ställt högre krav på undervisningen så att jag kunnat komma längre under den tid jag gick här.
Om att kugga på första uppkörningen
Som ni säkert förstått var jag inte redo för uppkörning, trots att min trafiklärare bedömde det så, och kuggade därmed på min första uppkörning. Jag vill verkligen inte skylla ifrån mig men jag kan se nu att förutsättningarna inte var de bästa. Jag var höggravid, det var en fredag kl 15 (=mycket trafik i Stockholm!) samt ösregnade ute.
Men hur som helst. Ett underkänt teoriprov (tidigare var det ok att köra upp fast att man inte klarat teorin), en risketta, en halkkörning, en misslyckad uppkörning (i Farsta) och ett barn senare var jag redo för nästa runda. Ca 6 månader efter första uppkörningen. Då hade Covid19 kommit till stan och köerna till att köra upp hade plötsligt blivit brutalt långa. Ca 8 månader fram i tiden fick man vänta. Något som ju då självklart innebär att man behöver hålla körningen igång under tiden. För mig som inte haft några större möjligheter att köra privat (har kört med min pappa och en vän ett fåtal gånger) innebar detta många tusenlappar till…
Om att byta trafikskola
Eftersom att jag nu förstod att den förra trafikskolan inte skulle kunna hjälpa mig vidare letade jag efter en ny, på Kungsholmen där jag bor. Men då inte den heller var någon hit (ja jag tycker det är viktigt med personkemi haha) så fick jag byta igen. Denna gång till Körkorthuset i Liljeholmen och med siktet inställt på nästa uppkörning som jag bokat, i november 2020. Här var det väldigt svårt att få tider så jag tog de jag fick och fick också möjlighet att testa att köra automatväxlad bil här. De lektionerna var SÅ roliga och jag kände mig så himla trygg och bekväm med körningen och önskade gruvligt att det hade funnits tider för uppkörning i Farsta där automatväxlad bil gick att välja. Men de tiderna låg ÄNNU längre fram i tiden, pga att så många vill ha dem – och tydligen är det inget Trafikverket hörsammat utan då får man tåligt vänta ännu längre.
Om att kugga på andra uppkörningen
Hur som helst. På den andra uppkörningen, i november, var jag så gruvligt nervös att jag tabbade mig vid två tillfällen (jag saktade inte in tillräckligt framför en stillastående buss och jag tog “för lång tid på mig” att parkera). Samt att de minnen jag hade från min förra uppkörning jagade mig när jag nu satt i en liknande bil på samma plats. Så ja, jag kuggade igen och var så fruktansvärt knäckt. Jag såg absolut inget slut på det här projektet och hade noll energi kvar! Men samtidigt kunde jag ju bara inte ge upp NU.
Om att boka en ny tid direkt efter att man kuggat
Efter denna misslyckade uppkörning svor jag att aldrig sätta min fot i Farsta igen och bokade direkt en ny tid, i Norrtälje där mina föräldrar bor. Nästa lediga tid: 5 månader senare och endast manuellt växlade bilar var tillgängliga. Bara att gå på det igen…. Vilket jag är glad för idag. Om du läser detta och är i samma situation. BOKA NY TID DIREKT! Hade det inte varit pandemi hade jag antagligen fått köra upp 2 veckor senare och då haft stenkoll på vad jag inte skulle göra osv. Jag tror att det är det enda rätta verkligen. Så länge trafikskolan säger att man är redo vill säga.
Om att vara på fel trafikskola
Nu var det helt fullt på Körkortshuset och jag fick se mig om efter en annan körskola i området. Liljeholmens Bilskola. Här tog jag en hel del lektioner men för varje gång växte ångesten i mig då jag verkligen inte kunde komma överrens med trafiklärarens sätt och metod för att lära ut. Inte en enda gång fick jag höra något positivt och det var bara fel på allting hela tiden. Jag blev helt knäckt och kände mig SÅ dålig! Jag förstår att alla är olika och har olika sätt att lära sig på/lära ut på, men detta var helt fel för mig. Självförtroendet var i stort sett nere på noll när jag tog min sista lektion där och ångesten enorm. Som tur var kunde jag denna period även köra en del med min pappa i Norrtälje och kände, när jag var där, att det faktiskt gick helt ok. SÅ dålig var jag väl ändå inte? Eller?
Nervositeten inför uppkörningen
Min nervositet och ångest inför den kommande uppkörningen var oproportionerligt stor. Det visste jag. Detta berodde dels på att jag är ganska van vid att saker “går min väg” och dels på att jag är en så kallad “duktig flicka” med en dålig självkänsla i grunden. En dålig kombination med andra ord. Men samtidigt är detta en otroligt speciell situation och det är inte så lätt när man har så mycket krav på sig själv att göra en HELT perfekt körning. Det här tipset med att “Det gör inget om man gör något litet fel, de ser på helheten” hade jag nämligen för länge sen slutat tro på. Jag hade också läst tusen olika trådar i olika grupper på FB där personer berättar om små, små fel som gjort att de kuggat. Trots att de t ex redan haft körkort från ett annat land, trots att de kört privat i flera år osv. Kraven är SÅ höga och marginalerna otroligt små.
Tredje gången gillt
Uppkörningen i Norrtälje i februari 2020 gick jättebra! Jag var så stolt över mig själv när vi efter 30 minuter körde in på parkeringen hos Trafikverket i Norrtälje. “Herregud, nu är vi ju klara och det har gått så HIMLA bra. Nu ska jag äntligen få mitt körkort” minns jag att jag tänkte. Kvinnan började med att berätta om hur bra jag tittat i alla speglar, vilka moment jag klarat och att jag körde tryggt och säkert. “Men tyvärr är du inte godkänd”.
Att kugga på tredje uppkörningen
Hela min värld rasade där och då. Jag hade enligt henne, vid ett tillfälle på en motorväg utan trafik bakåt, inte blinkat när jag skulle köra filbyte för att köra om en buss. Detta utgjorde, enligt henne, en tillräckligt stor trafikfara för att jag skulle bli underkänd. “Men var det BARA det?!” utbrast jag med tårarna rinnande nerför kinderna. “Ja men det är inte så bara” sa hon då. Ok, ok. Vad ska man göra? Det är ju bara en person som bedömer en i detta system och att överklaga är inte möjligt. På mitt protokoll, som man får på mailen efteråt, såg jag att jag klarat 12 andra moment. Men att körfältsbyte var icke godkänt. Dagen efter ringde jag Trafikverket för att få möjlighet att prata med kvinnan jag kört upp med, för att kunna gå igenom körningen igen. Nu lite mer samlat och inte i ett chocktillstånd. De sa att de skulle lämna ett meddelande till henne och att hon då kunde ringa upp. Hon ringde aldrig upp.
I en annan värld, och i ett annat system, finns det en möjlighet att hon kunde sett till helheten, som de ju ska göra. Hon hade kunnat berätta för mig om allt jag gjorde bra och sedan säga att “du FÅR inte glömma att blinka, även om det inte är någon bakom dig”. Men eftersom du klarade alla andra moment blir du godkänd. Det HADE kunnat hända.
Kunskapsprovet/Teoriprovet går ut efter 6 månader
Nu fick jag istället boka en ny tid i Norrtälje. Första lediga tid var i september, alltså 5 månader senare. Något som också skulle innebära att mitt godkända teoriprov skulle gå ut. För teoriprov går nämligen vanligtvis ut efter 3 månader, men nu, under Covid 19, är de förlängda till hela… 6 månader. Orkar inte ens kommentera det absolut idiotiska i detta.
Om att hitta tidigare tider för uppkörning
Så sagt och gjort. Nytt teoriprov 28 maj och ny uppkörning 7 sep 2021. 3 år efter att jag tagit min första lektion. Det tips jag fått, för att eventuellt kunna få ett tidigare datum för uppkörning, var att gå in på Trafikverkets hemsida och uppdatera den flera gånger om dagen för att se om det eventuellt fanns något tidigare datum. Detta gjorde jag varje dag i en månad och det närmaste jag kom var den 24 juni i Eskilstuna. Även detta lämnar jag okommenterat. Men ja, det var bara att ta den tiden. Såklart.
Att göra om ett godkänt kunskapsprov
Så jag fick plugga till teoriprovet igen. Fram med alla appar och böcker igen och försöka hinna plugga mellan hektiska dagar på jobbet, 2 veckors långa VAB-perioder på grund av Covid 19 och bara livet i stort. För nej. Även om jag gjort provet 6 månader tidigare (den 29 sep) hade inte allt värdelöst vetande, som t ex hur man räknar ut mängden 40-procentig sprit i en alkoholhaltig dryck, stannat kvar hos mig. Och jag kan säga att (trots att jag nu har körkort) inte just denna kunskap finns kvar ändå… Hur som helst. Jag blev godkänd (igen)!
Fjärde uppkörningen – i Eskilstuna
Inför den fjärde uppkörningen, i Eskilstuna, förberedde jag mig dels genom att köra privat med en granne och vän (TACK Fatima!) och dels genom att gå till ännu en trafikskola. Denna gång till Västermalms Trafikskola på Kungsholmen där jag bor. Här tog jag ungefär 6 lektioner (ca 1 var tredje vecka) eftersom jag verkligen inte hade råd med mer. Varje lektion kostar ju alltså runt 1000 kr så ni förstår kanske hur extremt mycket pengar detta körkort kostat mig. Kan inte tänka på det för då börjar jag gråta helt ärligt.
Efter sista lektionen här kände jag mig väldigt trygg och säker på att NU KAN JAG DET HÄR. Det var en jättebra trafikskola med bra, moderna bilar och väldigt bra och sympatiska trafiklärare. Jag fick många konkreta tips och kände mig väldigt redo inför uppkörningen som skulle ske, bara två dagar senare. Jag hade dessutom, veckan innan, bokat en lektion i just Eskilstuna som hette “Prova på uppkörning i Eskilstuna“. Det är jag glad för att jag gjorde! Även om en hel jobbdag och många 100-lappar fick investeras även i detta…
Dagen D
På torsdagen satte jag mig på tåget till Eskilstuna, försökte stänga av alla känslor av nervositet och gjorde allt jag kunde för att klumpen i magen inte skulle ta över. Jag kan också ha lyssnat på The world’s greatest med R Kelly på repeat hela vägen för att peppa mig själv… Och vet ni. Endast 3 personer visste att jag skulle köra upp. Det var en del av strategin denna gång. Att inte berätta för i stort sett någon att jag skulle göra det. Allt för att slippa onödig press. Det kan jag varmt rekommendera. I alla fall om man är så känslomässigt labil som jag varit under denna resa haha.
Att misslyckas med att fickparkera
Uppkörningen gick i stort sett bra men jag misslyckades med momentet att fickparkera. Det var som att jag fick totalt hjärnsläpp och bara inte fick till det. Det var hemskt! Jag hade dessutom fått höra från i stort sett alla jag träffat under de åren (inklusive trafiklärare) att man aldrig får fickparkera på uppkörningen. Så det hade aldrig legat i fokus på något sätt. Tvärtom fick jag tjata på mina lektioner för att få testa detta men det gick liksom aldrig jättebra, på grund av att det ju är ganska svårt och också för att det kräver mycket träning. Men tack vare att jag fann mig i situationen och samlade ihop mig själv igen kunde jag be kvinnan jag körde upp med om en andra chans att visa att jag kan parkera. Hon var väldigt proffsig men samtidigt sympatisk och sa att “Nu släpper vi detta” och “Kör bara vidare du”.
Minuten efter körde vi in på en parkeringsplats hos Lidl och jag fick direktiv om att backa in i en parkeringsficka. Med en darrande fot på kopplingen och de svettigaste handflatorna någonsin klarade jag det. “Hey I made it, I’m the world’s greatest”…
Efter detta fick jag ny energi och kände att det värsta var gjort. Nu gällde det bara att hålla tungan rätt i mun och ro detta i hamn! (Psst. Se bilden ovan för bevis på att jag egentligen KAN fickparkera. Men att vara så nervös och stressad som man kan bli på en uppkörning, det kan göra den coolaste katten till en blöt fläck). Övriga moment jag fick göra var t e x cirkulationsplats, körfältsbyte, köra på landsväg osv. Helt vanliga saker och moment som jag kände mig trygg i.
“Det var DU som gjorde det”
När vi kom tillbaka till Trafikverket och hon berättade att jag var godkänd (!) bröt jag ihop totalt. Jag var SÅ lättad! Tror att jag sa tack till henne tusen gången och hon var så himla fin och bara “Men det är DU som ska ha tack. Det var DU som gjorde det”.?
Den stolthet och glädje som jag kände där och då har jag nog faktiskt aldrig upplevt i hela mitt liv. Det var fantastiskt och jag var både helt slut och svävade på moln samtidigt. Det var så sjukt! Jag ringde och sms:ade ungefär alla jag kände inom loppet av en kvart och berättade haha. Kunde liksom inte riktigt förstå det själv och för varenda person jag berättade för sjönk det lite djupare in. Jag gjorde det. “I saw the light at the end of the tunnel”.
Jag klarade uppkörningen – kommer jag någonsin våga köra bil igen?
Ok. Nu hade jag klarat uppkörningen och var alltså betrodd att köra bil. Men HUR skulle jag NÅGONSIN våga sätta mig i en bil igen? Ensam?! Ångesten kom tillbaka några dagar efter att glädjen över min godkända uppkörning lagt sig. Hjälp! Samma dag ringde min mamma och frågade om jag inte ville låna hennes bil några veckor, för att bli varm i kläderna? “Nej, nej, nej” nästan skrek jag i panik. “Det behövs inte. Jag ska bara jobba och hämta barn och så vidare. Inte behöver jag en bil”. Eller?
Efter att ha fått lite distans till det hela (Tack David!) ringde jag upp igen och sa att “Jo men det kanske var en bra idé ändå”. Man ska ju ta tjuren vid hornen osv.
Första gången jag körde själv
Första gången jag körde själv var med min 20 månader gamla dotter i bilen. Vi skulle åka till jobbet och hämta upp min kollega Louise, och sen ta oss vidare på lunch hos en vän och kollega. Herregud DEN ångesten. Innan jag startade motorn och körde ut från parkeringen hann jag både fantisera ihop min egen och min dotter begravning samt slå Lollos nummer ungefär 10 gånger för att ringa och berätta att nej, vi tar tunnelbanan istället.
MEN JAG GJORDE DET. Jag startade bilen, jag körde ut, jag djupandades, jag nynnande på den där låten och jag gjorde det. Och det var till och med lite kul. Stundtals.
När vi skulle hem kände jag samma ångest igen, om än kanske 10% mindre än på morgonen. Och dagen därpå, var den ungefär 20% mindre. Efter att jag kört varje dag i 5 dagar (bland annat i Stockholms innerstad och i rusning på Essingeleden) känner jag nu att DETTA KAN JAG. JAG KAN KÖRA BIL!!! Jag är klar nu. Det är över.
Om någon enda person läst ändå hit så TACK. Tack för din tid. Hoppas jag kunnat ge dig lite perspektiv på detta med att ta körkort. Som vuxen eller som ung. Det enda som gäller är “Ge inte upp”. Hur hemska dessa ord än är och hur mycket de än tynger ner dig. Ta en sak i taget. En lektion i taget, ett prov i taget. Du kommer dit. Jag lovar. För en sak är säker. Klarade jag det så klarar du det. LYCKA TILL!❤️
Detta inlägg har 26 kommentarer
Det tog 4 uppkörnings för mig också! Sån igenkänning i din text. Systemet är verkligen rubbat och lärarna tjänar på att dra ut på det tyvärr. Hade jag gjort det igen hade jag gjort det mer intensivt men det är ju också svårt när man får vänta månader på en ny tid (i bästa fall!) och ska kosta på sig orimligt mycket.
Min sambo körde också upp i Eskilstuna tillslut och var så nöjd med skolan där. Lärarna var där för att hjälpa och brydde sig på ett helt annat sätt än i Stockholm. När han inte klarade det första gången hjälpte läraren honom att få en ny tid på sin fritid 🙌
Det tog mig ett tag att känna mig helt bekväm med körningen (Essingeleden är fortfarande läskig!) men det är bland det bästa jag gjort. En sån otrolig frihet att kunna köra!
Grattis till körkortet- resan dit kan du glömma nu 😉
Grattis till körkortet! Så stor dos av igenkänning i din text, nervositeten och självkänslan. Jag tog äntligen mitt körkort i år efter fyra uppkörningar i Sollentuna.
Jag arbetar med utbildning kan inte förställa mig att någon annan utbildning och examination går till på detta sätt! För mig hade stämningen mellan examinatorerna och mig stor betydelse för hur lugnt och säkert jag körde.
Stort grattis åter igen och det skönaste känslan (som jag kan komma tillbaka till) är att man inte behöver gå igenom det igen!
Det känns som att jag behövde läsa just det här just nu. Jag känner sån ångest och press över att jag är 30 år och “borde” således ha körkort och bil ordnat som “alla andra”. Jag längtar också till den frihet du beskriver att det skulle innebära men är så otroligt nervös över uppkörning och teoriprov. Jag undviker svårare moment som för att undvika på förhand att misslyckas. Slutade också att övningsköra när jag var yngre pga alla motorstopp och paniken det orsakade när bilar stod och väntade bakom mig. Nu övningskör jag med automatbil men får höra från alla att man “bör” ta manuellt, vilket jag inte egentligen vill eftersom jag trivs så bra med att köra automat. Hur som, jag tar till mig från din text att fortsätta med automat och strunta i andras tycken och att kanske söka mig till en körskola utanför Stockholm eftersom jag också fått känslan från andras erfarenheter att de kuggar för minsta lilla och att man nästan får räkna med flera uppkörningar innan man blir godkänd. Tack hur som för din historia och grattis 🙂
Åh! Så fint att läsa! Och peppande! ❤️
För det första STORT GRATTIS! 🥳👏🤩
För det andra TACK! Precis vad jag behöver läsa just nu.
Jag ska precis börja ta tag i körkortet och är livrädd!! Hatar att köra och tycker att det är superläskigt! 🙈 Men precis som du skrev har jag också börjat inse vilken frihet det innebär. Jag har även en dröm om att bo på landet och där blir en ju ganska fast utan körkort… 😅😂 Har bestämt mig för att ta automat, tror precis som du att det är framtiden så varför krångla med växlar. Hellre få det gjort liksom! 🤷♀️
Dags att ringa en körskola då! 💪
Hoppas du får en fin sommar! ☀️😍🚙
Kram Emma
FANTASTISKT bra jobbat! Grattis, grattis, grattis! Så otroligt strongt. Du ska verkligen vara stoltare än stoltast!
Jag klarade det också på fjärde försöket, men med många år mellan de första tre och den fjärde. Gav helt enkelt upp efter de tre första kuggningarna. 😬 När jag väl klarade det var jah 26 och hade flyttat till hus på landet med min kille utan att någon av oss hade körkort. Lättnaden när jag blev godkänd, efter intensivkurs i närmaste lilla stad (Flen), var tamejfan HELT JÄVLA OBESKRIVLIG. Körde varje dag i några år och kände mig väldigt trygg i körningen. Sen flyttade vi till Malmö för nio år sedan och jag fick barn och sedan dess har jag inte kört alls… eller jo, för några år sedan tog jag några körlektioner för att våga köra ut på landet med en kompis och rida islandshäst. Lär få göra samma sak nästa gång jag måste köra någonstans… barnen är så EXTREMT åksjuka, så vi åker oerhört sällan bil. Men är väldigt glad att jag har kortet, att jag kan köra om det krävs.
Tuta och kör nu!
som fellow inte pur-ung körskoletragglare: FY FAN VAD BRA DU ÄR, stort grattis!! också så sjukt strongt att köra upp i en helt ny stad! och att köra direkt efter! och att köra själv! (har ju haft körkort i två år, men det var inte förrän i höstas som jag körde själv från stan till vårt landställe. var en sån jäkla blöt fläck efter det asså men jag gjorde det). och att köra på essingeleden med massa trafik! jag tog körkort med växel men kör numera bara automat, jag märker att jag blir en så mycket bättre bilförare om jag tar bort växelmomentet. och på tal om att vara en bättre bilförare, jag har en teori att vi som tragglat länge på körskolor faktiskt blir bättre på att köra än de som flugit genom sina lektioner. eller framförallt: alla regler sitter verkligen i ryggmärgen på oss. för det finns en annan grej som du kan se fram emot nu, och det är att inse att folk är faktiskt rätt dåliga på att köra bil, även de som kör ofta och mycket. när man inser det, den känslan är inte helt fel … 🙂 önskar dig en underbar sommar med mycket bilkörning <3
@emma TACK Emma för pepp och fina ord. De värmer. Ja men eller hur? Automat är något HELT annat. Och bilkörningen blir ju också mycket roligare tycker jag. Känner mig som att jag är med i Super Mario Cart eller valfritt bilspel haha. En underbar sommar till dig med!
@Annika Tack bästa du! Så synd att du inte använder körkortet men som du skriver, så sjukt bra att ha det när det behövs. Sjukt att du också behövde 4 uppkörningar för att bli godkänd. Det är helt galet ändå. Men JÄKLAR vad bra vi måste köra nu då haha.
Ha en fin sommar!
@Emma Silver Bästa Emma! Alltså har jag klarat detta äventyr så kommer du att göra det. Det lovar jag. Trägen vinner osv. Och ja, kör på automat. Det kommer mer och mer och inom de närmsta åren kommer det vara mer vanligt. Försök också hitta en bra trafikskola där du känner dig trygg och bekräftad. Och byt om det inte känns bra! Många har jobbat där i hundra år och skulle behöva en kurs eller två för att uppdatera sig lite om sina utlärningstekniker haha. Heja dig, jag tror på dig!
@Matilda. Tusen tack för din kommentar och för att du orkade läsa hela texten! Du är ju redan på god väg om du börjat köra på trafikskola. Fantastiskt ju! Teoriprovet är lite klurigt men pluggar man så klarar man det. Kan varmt rekommendera körkortssidan.se som har läst in hela den vidriga körkortsboken vilket gör att man kan lyssna på den när man cyklar, diskar osv. De har också en bra pod där de ställer massa frågor som är liknande de som kommer på provet. Och sen har de också massa varianter av prov man kan testa på sin sajt. De är verkligen toppen och gjorde mycket för mig! Jag misslyckades med teorin första gången men sen jag upptäckte detta med ljudbok och pod var det mycket lättare för mig att få in pluggandet i vardagen. Och KLART du ska köra med automat. Varför gå omvägen när man inte behöver? Känner du att du, när du fått ditt körkort, har ett JÄTTESTORT behov av att köra bilar med växellåda. Ja då får du ta det då. Tycker det är helt onödigt i denna fas. Heja dig! Behöver du en mentor är det bara att maila:)
@Lotta Kan inte fatta att även du behövde köra upp 4 gånger för att bli godkänd! Det är helt otroligt ändå. Och nej. Jag håller verkligen med dig om att upplägget i sig är märkligt. Det blir så otroligt orättvist då den som ska bedöma en så uppenbart har helt egna preferenser och utgångssätt som de bedömer en på. Men nu är det gjort och kommer aldrig åter. Halleluja!
@Lisa Grattis och bra kämpat verkligen! Tack också för snälla ord. Känns på något sätt skönt att jag, uppenbarligen, inte är den enda som behövt 4 uppkörningar för att klara det här. Ja även om det var otroligt omständligt att ta sig till Eskilstuna och köra upp så är jag glad att jag gjorde det. Det blev som ett blankt papper på något sätt och gav mig lite extra energi. Ja nu glömmer jag det här eländet!
Grattis, Du är verkligen värd ditt körkort!!
Känner igen mig lite i det du beskriver, men det var många år sen nu. På måndag ska jag ut och övningsköra med min dotter med vår nyanskaffade automatväxlade ”övningskörningsbil” . Därefter väntar en intensivkurs på annan ort. Jag är säker på att hon också en dag också ska känna lyckan att ha sitt körkort i handen! Tack för tips och pepp!!
Å tack! Behövde läsa detta, kanske vågar och kan även jag? Grattis!
Tog körkort med manuellt växlad bil. Kommentaren efter klarad uppkörning: “Du kan inte hantera en växellåda men du är inte trafikfarlig.” Kände mig förolämpad då men inser att han hade rätt. 🙂 Kör bara automat idag SÅÅÅÅ mycket bättre! Finns inget behov av att “röra runt i bensinen med den där förbannade spaken” när bilen kan göra det själv. Heja automat!
Grattis! Intressant läsning. Håller på traggla själv med körkortet. Är en hel del äldre än du, men det ska gå, tänker jag. Det är inte helt lätt att hitta en bra trafikskola, med lärare som man fungerar pedagogiskt med (ofta är det svårt att få tider med den bra läraren).
För oss som det tar lite längre tid kan det vara rätt frustrerande att höra om de som tog 20 lektioner, och knappt eller aldrig övningskört privat.
Men alltså åhhh!! Blir nästan tårögd av att läsa detta! Sååå bra kämpat och vilken inspiration du är Linda! Kuggade min andra uppkörning igår inom loppet av två veckor och detta var verkligen så peppande att läsa. Skönt att inse att man inte är ensam med att kugga uppkörningar och att tycka att hela systemet kring körkort är helt absurt… Stor kram!!
Hej läste igenom hela stort grattis jag klarade min på 5 försök 😣 men jag är såååååååå glad att det är över
Oj vad jag behövde läsa denna text efter min andra nyligen kuggade uppkörning. Har en hemsk historia bakom mig med en körskola som efter två lektioner tvingade mig att skriva under att det skulle ta lång tid för mig att ta körkort. Körde runt 50 lektioner på småvägar och fick aldrig testa något nytt. Bilskoleläraren utsatte mig även för subtila sexuella trakasserier där han satte handen på min och sa att jag måste smeka växelspaken. Utöver detta satt han och gäspade och blundade under lektionerna. Pengarna tog slut och femton år senare började jag köra med mitt ex som skrek att jag var kass. Nu kör jag i Borlänge med fantastiska lärare som bedömt att jag är redo för uppkörning men att jag måste tro på mig själv. Kuggade idag för andra gången som sagt fast körningen kändes helt ok, men detta tär på självförtroendet och det där kökortet börjar kännas som en utopi.
@ Ina. Åh men så fruktansvärt att höra din historia. Det är verkligen en smutsig och trött bransch och jag tycker verkligen att det borde finnas fler rutiner för hur man kontrollerar denna typ av verksamhet. Usch så ledsen jag blir över att läsa detta. Det som höll modet uppe var något som en kompis sa till mig när jag kände såhär som du. “Tänk på att du aldrig varit närmre körkortet än där du är just precis nu”. Och det är ju så sant. Man har vandrat en lång jäkla väg och det är bara så lite, lite kvar. Har du möjlighet att köra upp fort som tusan igen så gör det! Så du inte tappar det och så att du slipper lägga mer pengar på skiten. Jag kan säga att detta året när jag haft körkort varit ett av de bästa i mitt liv. Jag har haft så mycket glädje av körkortet och en ny tillvaro har öppnat upp sig för mig både privat och jobbmässigt. Ge inte upp hoppet, du är SNART där. Heja, heja!
Tack för det här inlägget. Du ger mig hopp! Jag har precis för två timmar sen kuggat min andra uppkörning och suttit och gråtit sen dess och känt mig så jävla dålig. Har dock bara övningskört ca 40h totalt på grund av tidsbrist. Så har haft enorm press på att klara provet eftersom jag sen (från och med nästa vecka) ska vara bortrest 6 månader. Nu resulterar det i att göra om teoriprov och övningsköra igen nästa sommar för att testa en tredje uppkörning. Det känns sjukt jobbigt att dra ut på det men också skönt att läsa (både ditt inlägg och flera kommentarer) att flera har fått dra ut på “projekt körkort”. Jag har kört upp med manuell bil men känner också att varför tar jag inte bara automat körkort när det är en sån bil jag vill köra? Jag tror bara att jag blivit brainwashed till att tro att “manuell bil är bil på riktigt” men vad spelar det för roll när atuomtad växlad bil är säkrare och dessutom är hela världen på väg dit? Ahh… tack iallafall. Jag ska andas, pausa i 6 månader pga utlandsvistelse och ta upp projektet nästa år, förhoppningsvis sitter lite körvana kvar i ryggmärgen och så får jag mängdträna lite innan uppkörning och teoriprov!
GRATTIS till dig!
Hej! Vill bara skriva till dig och tacka för all pepp! Körde upp idag och tog mitt körkort.
Jag har läst detta blogginlägg så många gånger nu, efter varje misslyckad uppkörning (3st) har jag hamnat här och läst och gråtit och tröstat mig med att det finns fler som kände samma hopplöshet och frustration. Det har också gett mig pepp och hopp, kan dom så kan nog jag. Och det visade sig att även jag, 32 år, kunde klara en uppkörning! På fjärde försöket med tre avklarade teoriprov i ryggen. Sitter på bussen hem i detta nu efter uppkörning i Norrtälje, och är sååå glad!!! Vill skicka pepp till alla som fortfarande kämpar, vet precis hur det känns, bottenlöst och omöjligt, men kom ihåg att för varje körning kommer du ett steg närmare ditt mål, och en vacker dag kommer du också klara av det ❤️ Kram till alla som också återkommer till detta blogginlägg och längtar ❤️
Idag kuggade jag min andra uppkörning och funderar nu på att stämma trafikinstruktörer/kontrollanter. Det handlar om total diskriminering samt utpressning på pengar. Har någon funderat likadant?
Tack för att du delar din berättelse! Har kuggat min första uppkörning. Har en ny tid inbokad om bara ett par dagar – vet inte om det kommer gå så mycket bättre men ska göra mitt bästa. Känns så galet svårt!
Hej! Läste detta nu när jag är mitt i körkortseländet. Jag är 59 år(!) och började på körskola för drygt ett år sen. Har velat ha körkort i många år, men av olika anledningar (pengar, ingen att köra privat med etc) har det inte blivit av. Harvade på med ca 40 lektioner i automat innan jag i januari flyttade, och sen blev det ett uppehåll på sex månader. När jag nu börjat köra igen, med min man som handledare, är det som om jag är nybörjare igen och jag har tappat allt självförtroende. Dessutom undrar jag om det är nåt fel i huvudet på mig, för jag kan liksom inte se allt man måste hålla koll på i trafiken, och är precis hela tiden LIVRÄDD. Nu undrar jag om jag kanske måste inse att jag inte kan lära mig detta, och helt enkelt lägga ner? Kanske är jag för gammal? Har hela tiden haft min farbror som förebild, som tog körkort när han var 70 år, men köra bil är kanske inte för alla ändå…