Å nej, hej, det kom massor av ledighet i vägen. I mars så vinkade jag av jobbet för en stund och så kom de äntligen. Med planerat snitt. Charlie och Svante. Äntligen, äntligen. Älskade, älskade. På morgonen var jag så fruktansvärt nervös för hela ingreppet. Oroade mig för att den minsta av tvillingarna i magen skulle vara så liten att han var tvungen att åka till neonatalavdelningen. Oroade mig för framtiden. Men i samma sekund som de kom ut, först Charlie och två minuter senare Svante, så var allt så självklart. Klart att de skulle komma till oss. Klart att vi ska vara fyra barn i familjen. Vi fixar det. Den lyckan alltså. Och lyckan över alla fina gratulationer och presenter som vi inte riktigt hade väntat oss.
På jobbet var vi värdar för Guldäggsvernissaget i Skåne samma dag som tvillingarna kom. Under både mars och april i fick in nya roliga uppdrag, hade hissnande möten, påbörjade en resa framåt och Olivia som idag jobbar för oss på Lite Kalabalik började sin praktik. Hon är guld värd.
När jag tänker på april så känns det som att jag befann mig i ett enda stort lyckorus.
