Det här är en gästblogg av Maria Wiig, 36 årig mamma, kreatör, livsstilscoach och innerprenör.
Det börjar redan pratas trädgårdsförberedelser inför våren lite här var och jag tänkte därför ta med er på en liten resa i bilder i min egna. Och ta med er i en berättelse om hur trädgården varit både läkande och stressande för mig.
När vi lämnade Södermalm och flyttade till vårt hus i Örby slott, söder om Stockholm för snart 4 år sedan hade jag allt annat än gröna fingrar. Men jag längtade efter att lära mig mer om trädgårdsarbete och att få se den byta skepnad längs med årstiderna. Jag hade alltid drömt om en gammal trädgård och att få sitta och dricka kaffe i en syrenberså. Tyvärr fanns inte syrenbersån kvar (som vi fick veta av grannen att den hade funnits där på 20-talet) men till min stora lycka fanns gott om fruktträd, syrenhäck, en galet stor hägg och ett vackert gammalt körsbärsträd bevarat. Det var mer än jag någonsin kunnat önska och drömma om.
Det var precis vad jag hade längtat efter inför min föräldraledighet med min minsta dotter Stine. Vi grävde grusgångar, jag satte tulpanlökar och var glad bara det kom upp något av det jag hade försått inomhus. Det spelade inte så stor roll vad det var på den tiden, så länge det kom upp något grönt. Jag var så fascinerad och älskade varje stund jag fick sätta spaden i jorden eller gå ut med kaffekoppen barfota och känna gräset mellan tårna.
Första sommaren byggdes altanen och sommaren efter kom uteköket. Ett projekt varje semester har vi kommit vi överens om. Och i år blir det målning av huset och förhoppningsvis sätta tillbaka de gamla halvmånefönstren på vinden, som de tog bort troligtvis någon gång på 90 talet när de renoverade fasaden.
En orimlig plan utan luft
2018 var året när jag började jobba igen. Jag gick tillbaka på deltid som projektledare på mässan där jag arbetade och skulle lyckas projektleda en stor mässa med ena handen och driva eget med mina kurser med den andra handen. Och med två små barn. Ja det var planen, hur galen jag än kan tycka att den verkar så här i efterhand. Att få den ekvationen att gå ihop. Ja kanske om allt hade gått enligt plan, ja sådär perfekt som man kan välja att se det vid en första tanke. Och som den obotliga optimisten jag är. Men livet händer. Och det måste finnas luft i mellan, utrymme att andas och att återhämta sig. Det fanns tyvärr inte med i min plan. Inte heller att tumma på vad jag skulle leverera och göra något halvdant. Att sen addera vabbdagar, dålig sömn och ett projekt jag inte hade önskat min värsta fiende. Japp där någonstans sprack bubblan, hoppet, orken, lusten. Där på pendeln när tårarna vägrade sluta rinna nedför mina kinder.
”Mamma, solen har gått ner i dig”
Min älskade lilla dotter sa en dag till mig: ”mamma, solen har gått ner i dig”. Barn är så oerhört kloka. De orden fastnade i mig. Fick mig att skakas om på riktigt. En sjukskrivning kändes inte som ett alternativ för att se gå tillbaka igen. Nej. Jag behövde göra en förändring på riktigt.
I trädgården fann jag tröst och glädje. Jag minns att det inte spelade så stor roll vad jag gjorde. Så länge jag fick ha händerna i jorden. Jag grät, drack kaffe och grävde. Det var verkligen något med det. Att landa, bara vara, tystnaden, fåglarna, jorden. Att jorda sig efter man varit ute och fladdrat runt så man tappat fotfästet och landat alldeles för hårt. Jag är helt övertygad om att det är läkande att vara i naturen. Det är otroligt vad naturens läkande krafter kan hjälpa i tillfrisknandet från stress och utmattning. Det har till och med fått ett namn – grön rehab. Forskningen visar att natur och trädgård får oss att stressa av och gå ner i varv. Blodtrycket sjunker, pulsen går ner och mängden stresshormoner i blodet minskar.
När inspiration förvandlades till prestation
2020 började jag känna mig lite varm i kläderna och jag inspirerades av många fantastiska trädgård-och odlingskonton på Instagram. Det skulle odlas grönsaker och blommor som aldrig förr, försås, hitta rätt dahliaknölar, byggas mindre växthus i olika former, sås luktärt för små buketter osv. Det var roligt, svårt, tidskrävande och en aning övermäktigt. Jag fick nog till och med en gnutta prestationsångest på köpet.
Inspiration i all ära och självklart ligger det hos mig att välja vad jag vill ta till mig. Men finns det en baksida av sociala medier och att konsumera FÖR mycket inspiration? När vi börjar jämföra oss med andra? När man känner en smygande stresskänsla av att ”alla andra” redan börjar beställa dahliaknölar, fröer och odla gurkor med värmelampor i februari? När man får känslan av att man redan ”ligger efter” en säsong som inte ens börjat?
Till dig, som kanske känner igen dig. Som har en tendens att älska att gå in i nya saker, som vill mycket på en gång, som älskar att inspireras av allt fint runt om kring. Till dig vill jag skicka med att inspireras sansat, kravlöst och lustfyllt. Låt det vara lekfullt och utvecklande på dina villkor. Fråga dig själv vad du vill få ut av det? Vad du behöver? Vad ditt mål är? Så du inte gör andras mål till dina egna.
Så vad är min ”note to self” till denna vår?
- Kanske att inte ta på mig för mycket jobb, njuta mer i trädgården och uppleva mer. Det är superkul att förså frön när man längtar efter våren, men är jag beredd på ett heltidsjobb med att vattna allt sen?
- Färskpotatis är så enkelt, tacksamt och gott att odla. Lite jobb och mycket utdelning!
- Förodla inte 30 plantor gurka inomhus så jag får bespruta alla blommor i hela huset igen. (Jag visste inte att de lätt får ohyra som spinnkvalster, mjöldagg, gråmögel och vita flygare.)
- Luras inte av alla vackra dahlior på Instagram. Sänk förväntningarna och var glad om tvestjärtarna och mördarsniglarna inte äter upp dem alla.
- Gör ordning perennrabatter som är lättskötta och odla ettåriga blommor i odlingslådor (för buketter) för att slippa göra om rabatterna.
Ps, bilderna är ett urval av min romantiserade bild av sommaren, som jag vill minnas den på vintern. Den kan innehålla spår av styling och gestaltning av drömmighet och helt sakna vardagsrealism. Jag avsäger mig helt sanningskvoten i dem.
Kontakt: maria@livsjournalen.se | Instagram: @dailymanifesto
Klicka gärna på det lilla hjärtat så jag vet att du har hittat hit och kommentera gärna – jag är så nyfiken på att höra dina tankar!
Detta inlägg har 24 kommentarer
Vilket fantastikt inlägg Maria! Jag håller med dig på prick alla punkter 🌿
Tack snälla Linnea! Vad fint att du också kände igen dig i mina tankar. Låt oss verkligen få njuta av våra trädgårdar i vår och sommar!
Håller helt med! Folk tror ofta att jag är trädgårdsmästare vilket jag absolut inte är. Jag kan ingenting och nöjer mig med en bukett blåklockor eller vild blomstermorot från vägrenen. Visst vill jag lära mig mer men jag kan också se hur det lätt kan bli prestation. Det vackra ligger ofta i det enkla!
Tack för din kommentar! Vad fint att du också kunde känna igen dig i mina tankar. Jag kan förstå hur folk kan tro att du är en fena på trädgård, med allt det magiska du skapar! 😉 Vad härligt att du också verkligen kan uppskatta det enkla och jag tror precis som du att det kan bli det allra vackraste många gånger. Önskar dig en fin fredag!
Så fint inlägg Maria!❤️
Så klokt och fint skrivet Maria! Önskar att alla kunde läsa och ta till sig detta. En trädgård behöver för de flesta vara en plats för återhämtning och inte en tävlingsarena. Men det är inte lätt att navigera i alla intryck och välja de insatser som gör mest gott för en själv.
Du kan verkligen sätta fingret på! Så fint uttryckt!
Tack så mycket, bästa mamma!
Jag tror att det här är dilemmat för många unga, ambitiösa kvinnor idag. Att vilja så mycket – göra karriär, skaffa man och barn, underskatta hur mycket tid barn tar, med allt vad det innebär med vabb, lite sömn under småbarnsåren, behovet av att visa upp sitt fantastiska liv i sociala medier, göra karriär etc. Till slut tar det stopp! När man väl får näsan ovan vattenytan uppskattar man ofta de små tingen mer och jag tror, precis som du säger Maria, att naturen hjälper till att hitta tillbaka och hitta sin balans i livet. Du är en så klok ung kvinna ❤️.
Tack för att du skrev Lena! 🙂 Jag håller helt med dig i ditt resonemang. I det här fallet handlar det om trädgård men det går ju verkligen att applicera på så många olika områden. Det är inte konstigt att så många unga kvinnor bränner ut sig i så ung ålder med så hög ambitionsnivå. Allt ska helst vara ”tipp topp” på alla områden samtidigt. Jag hoppas kunna både ”lugna och inspirera” med mina ord. Stor kram!
Åh så sanna ord~ man ska göra saker för att det får en att känna lycka & inte för att glamma på insta….Tack för påminnelsen…lätt att förlora sig….♡♡♡
Tack för din fina kommentar Anna. Håller helt med dig, det är så lätt att dras med. Vi får alla påminna oss tillsammans så vi får njuta mer och hitta vår egna balans!
åh! precis så! jag tänkte på det häromdagen när jag blev sugen på att klicka hem några dahliaknölar igen, men stannade i tanken och kom ihåg hur mycket jobb det var för ett par år sedan. jag köper hellre några stycken på snitt. men njuter av alla fina dahliablommor och buketter som sprids i flödet, eller blommar i parker. dessutom är det magiskt bara att se alla lökar poppa upp, och perenner komma tillbaka. vår dotter sa, när hon var fem år , till sin kompis : jag önskar att jag var en blomma. för när dom dör, så kommer dom tillbaka varje sommar! 🌻
Men åh så fint sagt, alltså barn. Älskar deras kloka och vackra ord!
Vad skönt att du landat i vad du behöver och mår bra av just nu i din trädgård. Jag tänker att livet kommer gå i perioder och att vi inte kan göra allt samtidigt. Och visst är härligt att få njuta av alla duktiga odlares vackra flöden också, jag håller helt med! Hoppas du får en riktigt härlig vår och sommar!
Så bra skrivet!
Tusen tack! 🙂 Önskar dig en fin vecka!
Fy bubblan så bra skrivet, Maria. Gör inte andras mål till ditt eget. Mitt i prick!
Åh tack rara Annelie, vad roligt att du gillade det! stor kram
Jättebra Maria! Naturen läker, men trädgården kan lätt bli en prestation också. Det är en balansgång man måste lära sig tror jag att skapa den trädgård man vill ha och orkar med! 🍃💕🌸 Jag älskar din disclaimer på slutet! 😊
Tack Carina! 😉 Ja visst är den läkande och jag vill så gärna att det ska fortsätta så. Balans, balans, balans! – som i det mesta i livet såklart. Stor kram!
Så fint skrivet inlägg. Blir lätt att man ”drunknar” lite i all inspiration. Jag själv får ofta påminna mig själv att sänka kraven.
Att få njuta är det viktigaste!
Tack för din fina kommentar Malin! Bra att du påminner dig att sänka kraven, fortsätt inspireras kravlöst och njut av trädgården!
Så fint skrivet Maria. Dina ord lugnar och inspirerar på en gång. Vet du att jag tänkte i förra veckan att jag kanske inte ska odla någonting alls i år. Tanken gör mig både stressad och lugn på något konstigt sett, men precis det du skriver. Orkar jag med allt jobb i år? Förså, vattna, pyssla om. Kanske denna sommar ska få ge utlopp för något annat? Det får inte bli jobbiga måsten, så kände jag så mycket förra sommaren. Stor kram till dig vännen!
Carro, vad fint beskrivet att det lugnar och inspirerar på samma gång! Precis det vill jag uppnå. Jag tror vi får ställa oss frågan vad vi vill ha ut med trädgården i vår och sommar och vad behöver vi just nu i våra liv? Kanske kan vi odla och plantera men med sänkta krav och mindre prestation? Stor kram