När man släpper taget tar man steget

Det här är en gästblogg av Maria Wiig, 36 årig mamma, kreatör, livsstilscoach och innerprenör. Aktuell med självcoachningsboken och kalendern Livsjournalen.

Igår försökte jag mig på att skriva ett peppigt inlägg till er, men jag hittade inte orden och fick skrivkramp. Jag tog en promenad i stället och i lurarna strömmade Markus Krunegårds ”Askan är den bästa jorden”. Refrängen bokstavligt talat golvade mig med orden ”Det är först när man ger upp som det blir nått nytt. När man släpper taget tar man steget.” Jag som inte ens visste att jag behövde höra de orden och så landade det så rätt. Jag tänkte skriva om det idag. När vi är mitt uppe i något och kämpar, håller krampaktigt fast i en gren och kämpar emot det forsande vattnet. Att då få släppa taget och åka med. Hitta tillit till att allt kommer att bli bra.

Som att slå huvudet mot en stängd dörr som inte vill öppnas.

Jag tänker att vi många befinner oss i situationer just nu som vi själva inte valt. Kanske kämpar du på som egenföretagare, förlorat jobbet under pandemin, fastnat i ältande eller befinner dig i en trasig relation. Var du än är kanske detta kan ge dig en smula tröst, hopp eller bara några nya tankar att ta med dig.

När vi är mitt uppe i något kan det vara svårt att se helt klart. Vi kämpar för att få rätt, ändra på något, få något tillbaka.

Vi vägrar gå med i det som kommer mot oss utan bara kämpar emot. Som att simma uppströms. Jag vet, jag har också gjort det. I både relationer och jobbsammanhang. Det är som att som att stånga huvudet mot en stängd dörr som inte vill öppnas. Och att vara så fokuserad på just precis den dörren. Att jag inte sett att det står en annan dörr på glänt precis intill.

Gråt nu, du kommer bli hel. Lämna det åt floderna. Skogarna.

– Magnolia, Ana Diaz

Att släppa taget

Det är något förlösande i att släppa taget. Att tillåta sig att släppa något. Ju äldre jag blir inser jag det mer och mer. Det kanske kommer med åldern, eller med klokhet. Jag vet inte.

När någonting tar emot för mycket ringer det numer ofta en varningsklocka i mig. (Och då menar jag inte att det ”tar emot” som i att gå utanför en komfortzon. För där finns utveckling och är värt att pusha). Nej jag pratar om när man ältar och inte kan släppa, när något stjäl vår energi, när vi stirrar oss blint på något vi inte kan förändra och inte kan se andra möjligheter.

Varför tar det emot så mycket, varför kämpar jag emot eller för, varför känner jag inte längre ett flow i det här, varför stjäl det här min energi? Det kan vara bra frågor att stanna upp och reflektera över.

Känn tillit till dig själv

Mitt bästa råd är att våga gå med i känslan. Att säga högt vad som vill komma ur ditt bröst. Öppna ventilen och pys allt du har inom dig. Låta frustration, besvikelse eller det arga få komma ut och inte stanna inom dig.

Det är okej att bryta ihop, det är okej att gråta och det är till och med okej att tappa fotfästet. För du kommer att komma tillbaka. Känn tillit till dig själv, lita på att allt kommer att bli bra och att allt kommer att ordna sig.

Det måste finnas plats för det nya att hitta in. Det kommer att öppnas nya dörrar.

Det är först när man ger upp som det blir nått nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör
Men askan är den bästa jorden
Och även fast du inte tror det
Du kommer födas och dö, födas igen
Så länge du hör musiken

– Askan är den bästa jorden, Markus Krunegård

Vad behöver du släppa taget om?

Ta fram papper och penna och gör en ”flödesskriv-övning”. Tänd ljus, ta med dig en kopp te och sätt på musik om du vill. Rensa huvudet och bara skriv ner allt som vill komma ut. Försök att inte gå in i prestation eller stanna vid funderingar. Låt inte pennan släppa pappret. Tänk inte. Lyft på locket och skriv. Det är bara för dig.

Jag skulle bli så glad om ni ville lämna ett litet avtryck och säga att ni varit här! Klicka på hjärtat eller varför inte lämna en kommentar och berätta om det är något du tyckte om att läsa eller vill veta mer om?

Kontakt: maria@livsjournalen.se | Instagram: @dailymanifesto