Hemmet då, nu och efter pandemin

Det här är en gästblogg av Maria Wiig, 36 årig mamma, kreatör, livsstilscoach och innerprenör. Aktuell med självcoachningsboken och kalendern Livsjournalen.

I det här inlägget kommer ni att få hänga med in i mitt kök och badrum. Två stora renoveringar i vårt 20-talshus som tydligt speglar hur vi människor har förändrats i hur vi lever och använder vårt hem under de senaste hundra åren. Jag spekulerar också i hur pandemin kommer att påverka våra boenden.

I måndags började jag min efterlängtade utbildning till inredare. Ni som känner mig eller följt med här i gästbloggen vet att jag både brinner för personlig utveckling och inredning. Därför faller det sig naturligt att jag vill gräva djupare än vad som bara gör sig fint. Jag vill också förstå vad som får oss att må bra i våra hem, att inte bara titta på vad vi tycker är snyggt och hur vi vill upplevas utan också hur vi ska leva mer och bättre i våra hem.

När det var dags att renovera köket valde vi att flytta det till ett annat rum då gamla köket låg lite avsides i huset och eftersom planlösningen förändrats av tidigare ägare. Också för att få ett stort fönster och mera plats för det sociala med familj och vänner. Nu är det verkligen husets hjärta. Det gamla 20-talsköket var sen länge borttaget av tidigare ägare och en fin grönmålad pärlspont hittade vi bakom spånväggarna som små ledtrådar hundra år senare. Därav har vi försökt att göra vår egna tolkning av ett modernt lantligt kök med pärlspont. Den lingröna färgen har vi även tagit upp i hallen, lite som en hyllning till huset och för att ge det en röd tråd när vi renoverar och återskapar. Även gamla plankgolv har tagits fram där det varit möjligt och spegeldörrar som gömts under masonitskivor, troligtvis på 70 talet.

“Home is the nicest word there is” – Laura Ingalls Wilder

Jag tycker det är intressant att titta på hur vi har levt i våra hem historiskt sett och vad väntar oss i framtiden. På vår första lektion i skolan diskuterade vi i grupper hur vi trodde att framtiden skulle se ut. Vi alla var eniga om att våra hem kommer att förändras efter pandemin. Självklart med de mest uppenbara som att exempel fler ser chanser att jobba hemifrån och inreder hemmakontor. Kanske kommer vi t.o.m att prioritera mindre kryp in till sovrum och mer yta för kontor och kreativa rum?

Vi spekulerade i om trenden med stora kök i stadslägenheter mer kommer gå till New york inspirerade små kök och en livsstil där vi äter ute mer för att det finns en stor längtan efter att vara ute bland folk. Eventuellt fler gemensamma utrymmen för sociala aktiviteter i lägenhetshus, fler odlingsbäddar på tak och innegårdar, office space, gemensamma kylrum för matleveranser och inbyggda kompost och sortering i köken som “den gamla städskrubben”. Vi hade också intressanta diskussioner kring trenden att flytta ut från storstaden till landet. Troligtvis främst hemvändare som vill bo större och billigare. Det har t.o.m fått ett namn, “livstilsmigration” har forskarna kallat det. Många drömmer om att odla för självförsörjning och att kunna jobba varifrån de vill. Det kommer förmodligen ställa mer krav på kommunerna och att nya samhällen kommer blomma när de där små fina slumrande samhällena där posten och matbutikerna lämnat dem för länge sen, plötsligt väcks till liv igen. Fin tanke. Och det är ju just vad det är. Tankar. Att se vad som händer får framtiden utvisa.

I vårt nya badrum fanns för hundra år sen en gammal serveringsgång som ledde ut till ”finrummet” som troligtvis användes mest för middagar, julfirande osv. Där ligger nu vårt ”rörliga kreativa rum” där jag har kontor, barnen bygger lego över hela golvet, jag yogar, vi myser framför brasan och det görs om till tillfälligt sovrum när mormor och morfar kommer på besök. Ett rum som speglar oss och det livet vi lever. Tänk om någon berättat för den familjen som byggde huset på 20 talet att det skulle vara en kvinna som fick ha ett kreativt rum med döttrarna i finrummet. Och att serveringsgången skulle tas bort, slås ihop med det gamla köket för ett stort familjebadrum. Rolig tanke. Min vän säger att det är en liten bulltant från förr här och tittar till oss ibland, jag undrar vad hon tänker om oss, skämt och sido.

Spår efter den gamla serveringsgången fick vi endast se under renoveringen när vi plockade bort tidigare ägares badrum som hunnit bli gammalt och ickefungerande. Hade jag fått önska hade vi återställt serveringsgången, men vi är trots allt en familj på 2000-talet och ett fungerade badrum för en småbarnsfamilj stod helt klart högre på listan..

Ps, jag ska leta fram renovering och förebilder så kan jag visa dem på Insta stories i helgen, håll utkik!

Hoppas ni gillade inlägget! Jag skulle bli så glad om ni ville lämna ett litet avtryck och säga att ni varit här. Klicka på hjärtat eller varför inte lämna en kommentar och berätta vad ni tror om framtiden för våra hem efter pandemin?

Kontakt: maria@livsjournalen.se | Instagram: @dailymanifesto