En berättelse Del II – Domen

Grov utmattning och svår depression var diagnosen som sattes på mig och jag kommer ärligt talat inte ihåg mycket från de första månaderna av detta året. Men jag har alltid stått starkt fast vid att det inte finns något ont som inte medför något gott. I detta fall hade jag turen att jag lyckades få en otroligt duktig läkare, en av Malmös bästa psykologer och ett fantastiskt stöd från mitt arbete. Psykisk ohälsa är läskigt i den bemärkelsen att det inte går att sätta fingret på på samma sätt som man ofta kan med många andra fysiska sjukdomar, även om den kan påverka kroppen så grovt, och även om det uppmärksammas mer idag än vad det gjorde förr så talar man fortfarande på tok för lite om det och tyvärr ligger det fortfarande mycket skam runt ämnet.
Jag har så oändligt mycket att säga om detta ämne, men det är för ett annat tillfälle. Här är i alla fall en liten påminnelse till de som känner igen sig eller har anhöriga som drabbats, att ni inte är ensamma och att bra hjälp finns att få, och även fast det inte känns så i stunden så kan det verkligen bli mycket bättre. Inget ljus utan mörker och inget mörker utan ljus, Yin och Yang, balans.

I kombination med hjälpen jag fick så blev jag nästintill desperat efter att bli frisk, och jag bestämde mig för att göra allt i min makt för att finna och anamma de verktyg som skulle hjälpa mig att aldrig låta sjukdomen få den typ av kontroll över mig igen. Det blev ett uppvaknande och jag bestämde mig för att ta en dag i taget med fokus på en eller två saker som fick mig att må bra, beroende på vad jag hade ork till, vilket varierade från dag till dag. För kroppen vände jag mig till hot yoga eller Kallis där man kombinerar bastubad med ett kallt dopp i havet och långa promenader med min Ella. Nyckeln och målet i aktiviteterna var det samma, att andas och fokusera på att vara här och nu.

Jag bokade även in mig på en keramikkurs hos underbara Annica Gjerstad som lyckligtvis hade sin keramikstudio bara ett stenkast från min lägenhet och vid kursens slut lät denna magiska kvinna mig stanna kvar och hyra en plats, vilket jag är så oändligt tacksam för, då lera är så otroligt läkande och grundande att arbeta med. Dessutom visade det sig att jag hade talang för att hantera den. Eftersom att jag sålde och hade hand om hennes produkter tillsammans med andra fantastiska keramiker, så såg jag även ett ypperligt tillfälle för att ta med erfarenheten och kunskapen till när jag skulle bli friskförklarad och komma tillbaka till jobbet igen, som jag trodde att jag skulle vara tillbaka på efter en månad eller två. Men min läkare och psykolog tyckte något annat.

Den stora frågan jag hade till mig själv i allt detta var, “Varför nu?”. Efter allt jag har gått igenom mitt liv, varför slår det till på detta viset när jag äntligen har det tryggt, stabilt och, i alla fall på papper, riktigt bra? Jag förstod verkligen inte, det gick inte alls ihop i min ekvation. Min psykolog sa då något som fick en pollett att trilla ner. “Det är just därför, för att din kropp och själ äntligen känner sig trygg och kan slappna av i din allmänna tillvaro och därför släpper den garden för alla trauman du har tryckt undan under ditt liv till att få komma upp till ytan, för dig att bearbeta och läka i trygghet.”. Ju mer jag blickar tillbaka, desto mer förstår jag nu innebörden av att allt sker av en anledning.