Hemma hos
Cimon Nicolas 25 år, fotograf och Adnan Ciric 30 år, socionom på Södermalm i Stockholm.
En solig dag i april möts vi upp utanför Amelias port på Södermalm och traskar några kvarter söderut. När vi svänger in på Katarina Bangata ser vi en välklädd modelliknande kille vinka åt oss och vi känner genast igen Cimon från bilder på hans lika snygga instagram-konto.
Han leder oss en trappa upp och in en lägenhet, som trots sina relativt modesta 58 kvm bjuder på en härlig våningskänsla. Vi kliver in på de mjuka bruna plankgolven i vardagsrummet och när vi lyfter blicken möts vi av en rymd som sträcker sig långt ut över Katarina Södras skolgård.
Innan vi slår oss ner för ett samtal går vi husesyn, och att det bor ett par sanna esteter här är det ingen som helst tvekan om. Inga vräkiga designprylar, utan noga utvalda personliga ting i en perfekt komposition. Cimon och Adnan har en klockren känsla för stil.
Vi flyttade in i december och före flytten renoverade vi precis allt! Vi är den tredje familjen som bor i här sedan 1907.
Det som avgjorde köpet var kanske det som vi först tyckte var en nackdel, nämligen att den låg så avlägset. Vi bodde tidigare på Hornsgatan och där klev man rakt ut i det myllrande stadsbruset. Men nu uppskattar vi det lugna läget bara ett stenkast från mysiga Nytorget med sitt livliga restaurangliv.
Jag växte upp med en mamma som sparade på precis allt inför ett framtida sommartorp, och det var som att leva i antikrundan. Aldrig i mitt liv ska jag ha det så här, tänkte jag då, men jag kommer ändå inte ifrån att jag gillar saker med en historia. Mamma lyckades komma åt mig i alla fall. Adnan är snäppet mer modern än jag, men tillsammans skapar vi en bra mix. Vi har verkligen inrett vårt hem gemensamt i lika delar. Jag är ganska överraskad över hur lättsamt det har gått.
Den röda tråden i vår inredning är att alla som kommer hit ska känna sig som hemma. Man ska känna sig välkommen på en gång och kunna röra sig fritt. Leva och njuta av spillt rödvin och kaffe. Det ska synas att någon lever och bor här. Mycket kommer och går i vårt hem, förutom de gamla fåtöljerna. Dem älskar vi.
Vad inspirerar dig?
Jag inspireras av storstäder som Stockholm, London och Paris. Det gäller nog oss båda, vi vill att allt ska kännas som en storstadsmix. Det avspeglas nog också i vårt hem som jag tycker upplevs som en modern tappning av storstad, även om jag måste säga att det blev mer tidlöst än Paris kanske, nu när vi ser slutresultatet. Vi är båda också beroende av sekelskifteskänslan som utgångspunkt. Det har vi gemensamt. Till exempel har vi köpt ett par gamla slottsdörrar och tagit upp storleken på en dörröppning för att förstärka våningskänslan.
Har ni några kommande projekt planerade för ert boende?
Såsom vi har fungerat hittills kommer vi nog aldrig att bli riktigt klara. Dessutom har vi snackat om att kanske sälja igen, då båda gick igång på att skapa något nytt. Jag vet inte riktigt vad vi har väckt till liv… Vi fick göra allt från start här. Men först ska vi alltså försöka få allt klart. Det är fortfarande saker som ska målas, borras och skruvas.
Med all er erfarenhet från det här projektet, har du några tips till de som ska renovera?
Att inte tänka för mycket. Vi har verkligen kört på magkänslan när det kommer till allt, förutom med den blå färgen. Allt har bara fått ske impulsivt. Det har nog gjort att det känns mycket hemma, både för oss och för dem som kommer hit. Kanske skulle vi inte ha mätt i köket själva, då det blev lite problem när stenskivan skulle installeras. Ett jävla helvete faktiskt, med de där centimetrarna som är ganska avgörande. Men det är ju inte hela världen om det blir lite fel heller; det är ju ingen arm på dig själv som du kapar av liksom. Skippa moodboards och gå på magkänslan.
Vi har lärt oss så otroligt mycket under resans gång. Att totalrenovera en lägenhet är i princip ett heltidsjobb. Till vissa saker måste man också ta hjälp av proffs. När vi renoverade badrummet hade vi valt blandare i mässing, och när rörmokaren kom undrade han om själva rören också skulle vara i mässing. Det hade vi inte ens tänkt på! Att få till rätt brun nyans på golvet var också en djungel. Vi önskade dem lite kallare, och lite kallare om och om igen. När vi kom hem en dag var de kritvita! Killen blev väl så trött till slut att han tog i lite för mycket i sitt försök att tillmötesgå oss.
Tycker man inte att renovering är kul ska man inte hålla på med det. Då kan man köpa nytt. Men så här i efterhand tycker jag att det har gått smidigt och vi har tacklat allt väl, och vi kastar oss alltså gärna in i ett nytt renoveringsobjekt. Vi är nog inte så gnälliga heller.
Vi är båda mycket nöjda med pardörrarna! Fler borde ta sig tid att ge sig ut på jakt efter gamla dörrar. Det marockanska betongbordet i köket gillar jag också. Det skapar en exklusiv och mysig fransk-italiensk-kafé-bistro-hemma-känsla.
Berätta om valet av den blå färgen där ni alltså stötte på patrull under renoveringen!
Vi velade och velade. Först tittade vi bara på en färgkarta och pekade på en blå nyans och tänkte att den där blir helt perfekt. Men målaren sa till oss på skarpen att provmåla på väggen och vi gjorde som han sa, som tur var. Färgerna såg inte alls ut som på proverna, och till slut var vi uppe i sex olika kulörer som vi granskade i dags- och kvällsljus. Färgproverna kostade ju nästan lika mycket som om vi hade målat hela rummet. Vi ville inte att det skulle bli för pojkrumsaktigt eller för mörkt. Vi hittade rätt slutligen och nu är vi supernöjda!
Nytorget 6 – Där får jag samma känsla som hemma i vårt kök; lyxigt, enkelt och hemma. Där är vi på tok för ofta.
Folkbaren på Hornsgatan – Mysigt och bra priser; ett kryp-in som också känns som ett andra hem.
Christoffers blommor – Jag har noll koll blommor, men de är så sköna där och jag känner mig som ett proffs när jag går därifrån. Det blir så enkelt.
Här öppnas ytterdörren och Adnan kommer in med take away-muggar i båda händerna. Han slår sig ner i en av favoritfåtöljerna och kastar sig intresserat in i samtalet.
Om vi tar oss utanför lägenheten brukar vi ofta börja på Nytorget 6, utan ångest för på helgen är det legitimt att äta ute. Vi äter lätt ute alldeles för ofta och har infört en lite bizarr regel, nämligen att vi måste laga mat hemma på måndagar och onsdagar. Vi gillar verkligen att laga lyxig bjudmat för vänner hemma, men det kan vara tråkigare i vardagen.
Att gå på loppis är något vi tycker mycket om och letar ständigt efter nya småprylar. Och så älskar vi att gå på bio! Vi är ordentligt duktiga på att skämma bort oss i vardagen, därför blir det inte så stor skillnad när det helg. Men det ska alltid finnas vin, bubbel, kaffe och god mat hemma.
Har ni någon favoritinredningsdesigner?
Cimon: Jag personligen är rätt kass på att namedroppa, och det mesta här hemma är prestigelöst. Vi bryr oss inte så mycket om vad det kostar eller vad det kommer ifrån utan har mest vintage-fynd. Däremot kan jag verkligen uppskatta ett ordentligt hantverk numera.
Adnan: Och om vi verkligen tycker det är snyggt kan vi lägga absurda summor på något av helt okänt ursprung. Ska vi ha det, så ska vi ha det!
Brandstationen; där har vi köpt våra lampor i köket som vi verkligen är nöjda med. Men allra mest gillar vi ju loppis som har betydligt bättre priser. Granit har vi också upptäckt, som erbjuder fina saker till bra priser.
Fem saker ni inte kan leva utan:
Espressomaskinen – den används alldeles för mycket!
Fåtöljerna – det vore sorgligt att inte ha dem.
Nya kläder och skor – det måste vi ha!
En skön soffa – det vet vi hur det är att vara utan!
Elektronik – Vi älskar ju film! Och sociala medier…
Vad drömmer ni om
Adnan: En vindsvåning i etage!
Cimon: En dröm kan vara att fortsätta hitta nya hem att förvalta och utveckla.
Cimon, du har över 20 000 följare på instagram. Har det påverkat ditt liv på något sätt?
Mitt sätt att instgramma har förändrats över åren. I början var det mest selfies. Numera är det inte så mycket jag längre, utan jag använder instagram för att hämta och sprida inspiration. Vi visar att vi är som vilket par som helst, två vanliga killar som bygger ett hem och som njuter av det goda i livet.
Adnan: Ja, det är helt otroligt, vi får respons från hela världen, folk som skriver och tackar.
Cimon: Idag är instagram också en plats där man kan finna jobb och bygga plattformar och verksamheter.
Vad gör ni om fem år?
Adnan: Vi reser ännu mer och driver ett gemensamt företag där vi kombinerar vår kärlek till resandet med våra andra intressen. Kanske gör vi något inom inredning och second hand. Eller ett hus för ungdomar? Vi brinner för ungdomar och ungdomars hälsa.
Cimon: Jag är mer den kreativa och Adnan projektledaren som ställer frågan ”är det görbart” när jag kläcker mina idéer. Vi är bra tillsammans.
Tusen tack till Cimon och Adnan för att vi fick kika in hos er! Och låt er även ni inspireras av dem på instagram; @cimonnicolas @cirico
Text: Ulrika Randel/seventeendoors
Foto: Amelia Widell