Hemma hos
Mari (stylist/inredare), Christian (digital strateg), Dante 6 år och Juno 3,5 år på Dalarö i Stockholms skärgård. I huset från 1884 bor också den afrikanska lejonhunden Valle samt katterna Fritjof och Carmensita.
En härlig försommardag tar vi pendeln ut till Dalarö i Stockholms skärgård för att hälsa på stylisten Mari Strenghielm. Vi vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss, men idyllen där ute bland bland de gamla trävillorna med snickarglädje och havsutsikten får oss att känna som om vi hamnat mitt i ett avsnitt av tv-serien Skärgårdsdoktorn.
Hemma hos Mari däremot möts vi av sydafrikanska influenser som flätade korgar, zebrafällar och inte minst lejongula hundar och katter. Småblommigt och svenska flaggor lyser med sin frånvaro. Här bor helt klart en berest skärgårdsfamilj. 
Hur hamnade ni här på Dalarö?
För tio år sedan var vi på besök här ungefär tvåhundra meter bort från vårt hus och det visade sig att två hus då var till salu här samtidigt. ”Köp det där huset”, sa våra vänner och pekade på huset. ”Det är bra!” Och jag ville så gärna ha ett hus. Vi hade budat på några på Värmdö tidigare, men de blev för dyra. Vi ringde upp mäklaren som meddelade att budgivningen redan var över. Man hade dock inte skrivit på men mäklaren orkade inte åka ut och visa det för oss. “Men vi vill köpa det”, sa vi, vilket vi alltså gjorde utan att ens få en visning innan vi skrev på.
Vi smög upp på brandstegen och tittade in genom fönstret på övervåningen en kväll. Huset såldes av Svenska kyrkan och hade varit rektorsvilla åt skolan så det var ju ingen som bodde här. Då kom en granne och presenterade sig och undrade vad vi höll på med, varpå vi förklarade att vi var de nya ägarna som inte fått nycklarna ännu, men tyvärr aldrig varit in i huset.
Vad var det första ni gjorde när ni flyttade in?
Värmepannan som stod nere i källaren såg ut som en doktor Snuggles-maskin. Vi var livrädda för den så den åkte ut och vi installerade bergvärme istället. Det har varit fantastiskt bra och ekonomiskt.
Huset var inrett som ett vandrarhem med aprikosa vävtapeter och bruna linoliumgolv överallt, stora brandsläckare på väggarna och skyltar där det stod ”Stäng dörren efter dig”. Det fanns ingenting som vi behövde spara på, utan det var bara att göra som vi ville, vilket var skönt.
När vi började forska om huset fick vi reda på att det var från 1884 av en person vars morfar hade byggt det. Mäklaren hade sagt att det var från 1930, men det var alltså då man började föra register över värdeåret. Det var ju jättekul att få reda på att det var så gammalt.
Vad arbetar du med?
Jag gör allt möjligt men så här; frilansande stylist, inredare och formgivare. Jag gör hemma hos-reportage för magasin i första hand, och en del privata uppdrag men skulle gärna göra fler.
Det har jag gjort de senaste två åren. Tidigare arbetade jag mycket med homestyling och åkte runt på öarna här ute på Dalarö. Det var ju ett drömjobb så till vida att vi arbetade i en helt fantastisk miljö, men ganska slitsamt att åka båt och bära saker i längden. Det var framför allt för lite ”piff”; det där allra sista. Men vilka luncher man hade, där vi satt på en klippa och solen sken!
Jag gick stylisten Lotta Agatons kurs i samma veva och fick några bra råd från henne; nämligen att slå sig ihop med en fotograf och numera arbetar jag mycket med Lina Östling. Och att hitta sin egen stil.
Hur skulle du beskriva din stil?
Det är så svårt att säga själv men Lina säger att jag är bra på att skapa en mänsklig närvaro i bilderna. Jag gillar ju när det är en tufsig kudde och någon filt slängd på en soffa som ger en varm känsla.
Naturfärger älskar jag också! Ibland försöker jag att ta in någon färg, men sen mår jag jättedåligt av det och tar bort det igen. Barnen har inte speciellt mycket plastleksaker heller. Det går bara inte. De har nog blivit lite miljöskadade då min son Dante älskar grått!
Du driver en blogg också. Berätta om den.
Jag har bloggat sedan 2007 och det var ju egentligen för att jag arbetade med homestyling och tanken var att visa före och efter bilder. Det var så himla kul att den blev ganska snabbt ”min” blogg istället för en arbetsblogg.
Jag gillar att plåta och började dokumentera våra renoveringar, familjen och djuren. Det är ganska tacksamt som bloggare att bo så här på landet för det finns alltid något att plåta. Jag skulle ha svårt för att lägga ut någon annans bilder, då det ju är min blogg.
Men jag kom av mig med bloggandet efter ett tag då jag inte riktigt visste vad jag ville med den. Så tanken var att den skulle dö ut om ingenting ”hände” men så hörde ni av er från Lovely Life och frågade om jag ville flytta över till er, vilket ledde till en nytändning.
Med instagram tänker jag att folk som vi till exempel frågar om hemma hos-reportage ska kunna titta på mitt flöde och få en känsla för min stil och känna sig trygg med mig. Det har jag fått bekräftat i efterhand att det är viktigt.
Vad inspirerar dig?
Jag hämtar inte så mycket inspiration från nätet då jag inte har tid att sitta och surfa. Snarare naturen. Resor. Livet. Böcker. Vänner.
Har du jobbat dig igenom hela huset ännu under de här tio åren?
På vissa ställen har jag nog börjat om, som i vardagsrummet som jag faktiskt inte vet hur många gånger jag målat om. Jag har kommit fram till att jag helt enkelt inte är typen som ligger i hängmattan. Jag måste ”göra” något. Så är det bara. Min man vet ju också det, att jag kan inte sitta still och bara vara. För då börjar jag börja peta på någonting och helt plötsligt har jag öppnat en målarburk och är igång igen.
Vad har du för projekt planerade inför sommaren?
Sommarens projekt har jag utomhus; jag ska måla golven/trapporna till entré och balkong ljusgrå, och fixa trädgården. Lite planteringar och kanske grusgången. Jag har absolut inte gröna fingrar men jag tycker väldigt mycket om gröna växter som olivträd, myrten och fikon. Vanligtvis gillar jag inte färgen rosa men ljusrosa rosor och pioner är ju himla fint.
I trädgården har jag har en stor lavendel som mer ser ut som en häck numera. Den gillar jag. Trädgårdarna på Österlen med mycket lavendel och höga stockrosor inspirerar mig och jag försöker få till något liknande här hos mig.
Har du någon inredningsstylist som du inspireras av?
Marie Olsson Nylander, Hans Blomquist och Lotta Agaton.
Inredningstips:
När jag går in och gör inredningsreportage går jag alltid en runda först och försöker hitta en röd tråd; en färg som kan finnas i en kudde, eller utgår från en detalj som går igen sedan. Ett tema. Men det är ju för att det ska bli ett genomgående reportage – en harmoni.
Så är det här hemma också. Om jag gör om på ett ställe måste det hänga ihop med det övriga i huset. Allt hör ihop. Se till helheten är alltså mitt tips.
Vi var inne på tid. Den verkar knapp i ditt liv. Om du hade mer tid:
Då skulle jag börja måla tavlor igen. Nu målar jag bara väggar, golv och möbler. Jag målade mycket innan jag fick barn men har tyvärr inte hittat tiden sedan dess. Det kan jag sakna.
Man vill ju alltid ge barnen mer tid, men jag tänker så här; om jag är glad är barnen glada. I sommar ska jag hänga mycket med barnen då jag jobbat mycket under våren. Vi ska inreda lekstugan tillsammans och bygga en trädkoja. Jag är inte så bra på att leka med bilar eller dockor men jag är en hejare på att göra saker tillsammans med barnen; små projekt, måla, rita och pyssla.
Du tycker om att resa. Vilka är dina favoritresmål?
För ett snabbt brejk i vardagen tycker jag Köpenhamn är toppen. Jag inspireras av de härliga danskarna och deras livsstil. Att dricka vin och titta på folk. Den danska designen. Eller London eftersom jag är en anglofil. Jag flyttade dit när jag var 16 år och trodde jag skulle bo där resten av livet.
Sydafrika var annars den stora designchocken för mig. Vi var där och hälsade på en vän till min man som bor där halva året. Jag hade förväntat mig afrikanska stammar och att man skulle äta sweet potato morgon, middag och kväll. Men allting var så toksnyggt och superproffsigt; maten, serveringen, ja allt! Jag blev så tagen av hela upplevelsen. När vi kom hem terroriserade jag min man om att jag ville flytta dit.
Har du hittat hem för gott här på Dalarö?
Nej, jag skulle kunna flytta imorgon. Jag vill alltid flytta någonstans. Min man däremot är väldigt hemmakär och vill bo här i huset tills han dör. När jag tänker på det får jag panik. Det kan bero på min brokiga barndom. När jag var fem bodde jag med min familj i mellanöstern och gick i skola där.
Jag vill alltid flytta någonstans. Nu reser jag mycket och då får jag ur mig lite av rastlösheten. Men ska jag bo i närheten av Stockholm med barn är Dalarö överlägset. Jag kan avundas barnen att de får växa upp här.
Vad är det bästa med Dalarö?
Jag var mycket i skogen i Sörmland när jag var liten och jag älskar att den även finns här. Havslukten har också blivit ett måste för mig, och närheten till stan och Arlanda om man vill resa. Jag blir aldrig uttråkad här ute. Skulle man bli det är det ju bara att dra in till stan. Här finns så mycket att göra att det enda jag skulle behöva mer av är tid.
Hur gör du för att balansera familj och arbete?
Jag jonglerar. Min mans föräldrar ställer upp mycket. Här ute hjälps man också åt. Som idag har min kompis Anna skjutsat barnen till seglarskolans avslutning och släppt ut min katt. Man kan låna saker av varandra då man vet vad folk har. Tjänster och gentjänster.
Hur ser din bästa dag ut?
Jag känner mig så otroligt lyckad lottad att jag gör så olika saker hela tiden som när jag sitter ner med formgivning i två dagar känns det superlyxigt. Men sen vill jag upp och springa igen och göra ett reportage till exempel. Jag gillar variation.
Hur tänker du när du inreder barnrum?
Att inte ha plastsaker. Jag tycker inte heller att man behöver begränsa sig till barnmöbler utan använda vanliga möbler. Att tänka lite utanför boxen. Dante har till exempel en snickarbänk som skrivbord.
Det finns så otroligt mycket fina vintage-möbler här i ditt hem. Hur lyckas du fynda dessa?
Förut lade jag mycket tid på att leta gamla möbler, och köpte och sålde hela tiden. Vi hade alltid en stor loppis här på gården. Men numera måste jag bestämma var jag ska ställa saken innan jag köper den. Det är en ganska stor skillnad. Förut var det bara den ”där är fin den ska jag ha”, men nu tänker jag att den där skulle kunna vara fin i det hörnet.
Dessutom har jag lärt mig att det är ingen idé att jag köper nåt för att det är trendigt. Jag kommer ändå inte att ha det framme. Jag köper bara sånt som passar in här. Även om jag tycker det är fint så behöver jag inte ha det hemma själv.
Ditt bästa köp:
Sexton stycken tygsiffror från spårvagnstågen i Göteborg som jag köpte på Blocket för ett spottstyver. De hänger inramade i mitt vardagsrum och jag älskar dem!
Barnstolar från Thonet försöker jag alltid hitta när jag letar vintage-möbler; de är jag väldigt förtjust i och det finns alltid plats för dem här.
Inredningstabbe?
Förra året vid den här tiden hörde Lantliv av sig och ville ha ett reportage från vårt hem när äppelträden stod i blom. Våren gick åt till att förbereda reportaget och så fick jag en idé att jag skulle måla verandan ljusrosa (apricot nude). Jag började jag måla och min man påpekade att nu har du målat samma kulör som hela huset var när vi köpte det och undrade vad jag höll på med. Sen gick jag ”all in” med stora, fluffiga pioner och pastelliga detaljer. Jag hade sådan ångest inför att reportaget skulle komma ut för det skulle kännas för gulligt då jag verkligen inte är rosa eller romantisk alls. Helt fel. Men nu har jag återställt det med en grå färg som jag mår bra av.
Slutsatsen igen är att man ska aldrig gå på trender. Man kan ju låta sig inspireras eller om det passar i ens eget hem, då kan man ta in det. Lita på sin egen stil, hur den än är, ska man göra. Vara konsekvent.
Om fem år:
Jag jobbar fortfarande som stylist/inredare men med lite större uppdrag och fasta kunder. I min nybyggda ateljé (och orangeri) målar jag tavlar. Dessutom importerar jag antikt och kuriosa från Bryssel tillsammans med en vän.
Vad drömmer du om?
Att skaffa en gammal övergiven Skånegård och rusta upp den. Vi skulle flytta dit på somrarna och driva B&B. Eller ett hus i Sydafrika. Och ett litet ställe långt ute i ytterskärgården utan el och vatten. Att få leva i naturen.
Att resa mer med barnen drömmer jag om. Jag och min man har gjort en del ego-resor och nu är det dags att uppleva saker tillsammans med dem också. Men jag har inte lust att åka till någon Bamseklubb, utan ska vi till Sydafrika, då får de följa med. Det får väl vara lite farligt då.
Maris blogg Strenghielm hittar ni om ni klickar här.
Text: Ulrika Randel
Foto: Amelia Widell
