Det här året lider mot sitt slut och jag försöker samla mina tankar kring det. Vi har ju precis lärt känna varandra på den här bloggen och jag har mestadels bjudit på vackra vardagsbilder och annan inspiration. Men jag bär på något som känns konstigt att inte dela, för det är en stor del av mig vare sig jag vill det eller inte. Det påverkar mig dagligen och gör mig till den jag är idag. Det är även grunden till hur vi valt att leva vårt liv, ett enkelt liv med tid för familjen – Harry och John, på Gotland.
Det är så väldigt svårt att skriva om och orden fryser till is inom mig. Jag har behövt mycket tid för att bearbeta alla mina känslor, innan jag känt mig redo att dela min historia. Jag skulle kunna låta bli men jag skriver om det för jag tror och hoppas att det kan stärka och inspirera andra när livet är hårt. Du är inte ensam.
Det har varit ett år, eller egentligen ett och ett halvt år, där det hänt mer än de senaste 10 åren. Vi har lämnat Stockholm, lägenheten och tryggheten där, flyttat till Gotland och blivit med hus, jag har varit gravid, blivit tvåbarnsmamma, förlorat ett barn, avslutat min anställning och startat eget, öppnat butik och vi har blivit man och fru.
Sommaren 2017 sa jag och John ja till varandra en alldeles fantastisk sommardag, en dag som hade föregåtts av evigt regnande. Men vi sa inte bara ja till varandra, vi valde också varann ännu en gång – efter att ha gått igenom en extremt tuff tid. För precis samma dag som vårt bröllop, den 2:a juli, men ett år tidigare föddes vår dotter Freja. Vår älskade flicka som inte längre finns hos oss. Hon föddes fullgången men gick bort på grund av en infektion två dagar efter födseln. Det är en lång och tung berättelse som inte jag kommer att redogöra för i detalj här.
Det är med blandade känslor som man reser sig ur askan och försöker hitta fotfästet igen. Ljusglimtarna lyser in i mörkret och efterhand så ser man vägen framför sig. Min väg är att vara ärlig mot mig själv och mot mitt liv och att få vara med och göra den här bloggen är en stor del av det. Jag är så tacksam över att få ägna mig åt och dela mina ljusglimtar med er och att få känna att mitt liv tillhör mig, Jag anordnar designmarknad, fotograferar och är med på olika kreativa projekt som jag bara hade kunnat drömma om tidigare. Så om 2017 var året då jag började återerövra mitt liv från sorgen så hoppas jag att 2018 kommer vara året då jag äger sorgen och inte tvärtom.
Jag vet inte hur mycket jag kommer nämna det här i fortsättningen, men nu vet ni och det känns skönt. Nu önskar jag er och mig själv ett fantastiskt gott nytt år, ett år som är snällt och där drömmar går i uppfyllelse <3
Kram Therese
Detta inlägg har 14 kommentarer
Finaste Therese, så starkt av dig att berätta. Det berör verkligen. Och jag tror att vi ska berätta. När vi är redo. Vi tror så ofta att vi är ensamma. Men sällan är det så. När vi väl berättar följer andra. Eller finner tröst. Det känns väldigt fint. Kram.
Tack fina Annelie <3 Det har inte varit lätt och det är inte helt lätt att berätta heller. Så många gånger jag börjat på inlägg, både här och på Instagram, för att sedan ångra mig. Tiden var nog helt enkelt inte mogen, det är så mycket som måste landa inombords i en själv först. Framförallt acceptansen inför det som faktiskt inträffat, hur mycket man än önskar att det bara var en ond dröm. Det låter som att ni bär något liknande och jag beklagar av hela mitt hjärta. Jag finns här på mail eller IG direct om du vill byta några ord någon gång. Stor kram Therese
Vilken historia. Jag är så berörd av detta och kan inte föreställa mig vad ni gått igenom. Tack för att du berättar och tack för allt du bidrar med här på sajten. Är så väldigt glad över att du vill vara en del av oss här på Lovely Life. <3
Tack för dina ord Linda <3 Det har varit en svindlande tung tid för oss med många utmaningar, då vi också just hade flyttat till ön. Men långsamt faller bitarna på plats, parallellt med sorgen, och livet ser ljusare ut för varje dag. Lovely Life är just en sån fin pusselbit! OM du visste vad jag glad jag blev när jag fick mailet och frågan om att blogga här av dig! Tack för förtroendet och jag trivs ypperligt i allas era sällskap! Kram Therese
Sitter här med tårarna rinnande. Herregud vilken styrka du besitter. Som tagit dig igenom det värsta värsta tänkbara.
Stor kram från Malmö och all kärlek och lycka inför det nya året.
Tack snälla Lina <3 Ja, usch det är verkligen bland det absolut värsta tänkbara, en tung erfarenhet som jag inte önskar någon. Jag har undrat stundtals hur jag ska överleva, men det gör man på något underligt vis. Men med tiden har en styrka, ett enormt driv och en stor tacksamhet inför livet vuxit fram. Jag försöker förvalta den känslan på bästa möjliga sätt. Önskar dig ett fint år och hoppas vi kanske ses under 2018! Kram Therese
Varma tankar till er och er lilla flicka ❤ Beklagar sorgen. Kram Maria
Tack hemskt mycket för dina ord och din omtanke, det värmer <3 Kram tillbaks
Kan såklart inte föreställa mig vad ni gått igenom, men det är fint att du delar med dig. Vi är aldrig ensamma i de tyngsta stunderna och det är viktigt att veta <3 kram och önskar er hela familj ett fint 2018.
Tack snälla du för din kommentar och kloka ord! Precis som du säger, man är aldrig ensam och ju mer jag öppnar mig – desto mer möts jag av samma behov hos andra människor. Det känns fint att dela och det hjälper mig, samtidigt som jag ser att det hjälper andra också. Kram tillbaks <3
Pingback: Vårt bröllop på Gotland - Plåthuset - Plåthuset
Kärlek och värme till er som är så starka som vågar känna, dela, bära sorgen. Blev så berörd av att läsa det här inlägget. Känner med dig <3 Hoppas att jag får krama om dig snart igen.
Agnes! <3 Jag ser nu att jag glömt att svara dig. Tusen tack för din omtanke. Och jag vill säga tack än en gång för allt som du och din blogg ger mig. Dina insikter och tips hjälper mig inte bara allmänt utan även som ett steg i detta. När livet är/har bort hårt så behöver man vara extra snäll mot sig själv, det hjälper du mig med. Stor kram ❤️
Pingback: Tankar om livet, lyckan, sorgen och allt däremellan - Plåthuset - Plåthuset