Idag läste jag om ett väldans flott projekt som kallas FABRIKEN. Gillar verkligen idén så självklart vill jag vara med. Tisdagens tema är vardagsrum. Så här kommer mitt bidrag. Och som i allt annat, i sista minuten…
Vårt vardagsrum är verkligen alldeles mitt i vårt hus. Det är ett stort rum som är lite som två rum, som ligger i fil med matrum och tv-rum. Det är det allra första man ser då man öppnar ytterdörren. Annat var det innan, då klev man rätt in i en farstu och en vägg. Men den väggen rök då vi förvandlade detta tvåfamiljshus till ett hus för bara vår familj. De dubbla glasdörrarna fanns inte heller men det är lycka att de nu finns där. När de står på vid gavel är gränsen mellan inne och ute nästan alldeles utsuddad.
Fortfarande råder någon slags sommarkänsla hos oss. Korgar för allt som bäres in och ut i trädgården. Blommiga filtar över möblerna och inga mattor så man kan strunta i sandiga och gräsgröna barfotafötter. Det är viktigare och absolut enklast så, att inne blir ute på sommmaren. Att de stora dörrarna står öppna och att alla kan springa in och ut som de vill.
När vi ändå höll på och rev en massa väggar passade vi på att riva den enda hela, stora väggen som fanns. Vi hittade pardörrar på vinden och så hade vi plötsligt tre rum i fil. På ena sidan av vardagsrummet blev först lekrum. Ett år senare är det rummet för tv:n och världens största knallrosa Ikeasoffa. På andra sidan finns matrummet som sen har en stor öppning in till köket.
När vi tog fram vår glasveranda blev ett par fönster över. De hamnade i vårt matrum. Ett mot vardagsrummet och ett mot köket. Sätta fönster i innerväggar måste vara det absolut bästa sättet att öppna upp ett rum utan att egentligen förändra någonting. Rumskänslan finns fortfarande kvar men skillnaden är fantastisk. Favoritlampa av Carl Fagerlund för Orrefors, för en spottstyver på loppis.
Då vi bodde i lägenhet i stan, tyckte vi aldrig att vi lyckades få till något bra ställe för den perfekta bokhyllan. Det slutade alltid med att vi hade vårt egna bibliotek på vinden. Då och då hämtade vi ner travar med böcker. I och för sig var det alltid lite som en överraskning för man hann ju glömma vilka böcker som fanns där mellan varven. Men det här är så mycket bättre. Elfakonsoller och målade furubrädor från golv till tak , en urgammal soffa från 1800-talet mitt emot en kamin som ser ut som en kakelugn 😉 Här är finfint att sitta.
Just nu på skänken. En present från min man, finaste tavlan av Lisa Rinnevuo. Ekollonglas med rosor tillsammans med vaser och små skålar från min mormor som fungerar som ljuslyktor.
