Fler barnrum ifrån Sköna hem. Finaste turkosa elementet. Jag älskar element på tassar. I en av våra lägenheter hade man bytt ut alla element. Någongång så fick jag en önsketanke att de kanske hade sparat de gamla och att de fanns kvar där bakom nya väggen, den såg ju så underlig ut. Inte särskilt troligt. Nu är vårt hus fullt av gamla tasselement. Men vi fegade och målade alla vita.
När vårt äldsta barn föddes så hade jag helt snöat in på Sandbergs tapet och tygkollektion Kaspar och Saga. Tyckte inte det fanns något finare. I brist på ett barnrum så fick det bli en barnhörna i vår hall. Hela väggen täcktes av tyget Saga i sköna, milda färger. När vi flyttade så fortsatte det. Kaspar på väggen i dovt blått. Och stora kuddar syddes av väggtyget. När vi flyttade till vårt hus så skulle barnen själva få välja. Måste väl dock erkänna att så himla mycket att välja bland hade de kanske inte… Viggo 2,5 år gammal instämde helt (såklart)att ha samma som i stan, Kaspar i blått. Liv 4 år ville ha samma fast i vitt och guld. Så blev det. Men nu är vi nog allt lite trötta på dessa hus fast fortfarande kan jag tycka att tapeten ger en skön stämning i rummen. Jag gillar de enkla formerna och de mjuka färgerna. Men snart blir det nog nytt tapetval härhemma. Viggo frågade om han fick ha en Ben Ten-tapet. Sure… Scooby Doo då? Nepp, inte det heller.
Kuddarna som nog får vara kvar trots tapetbyte. Fransbanden (eller vad det nu kan heta)är från Folckers snörmakeri på Söder i Stockholm. Den butiken är världens finaste om man letar efter fransar, band, tofsar och annat viktigt. Jag älskar sådana små butiker, där personalen vet precis allt. Så om man frågar efter något alldeles speciellt och jättekonstigt så ser de ut som de fattar precis. Och sen letar de i alla gömmen och vrår. Jättelänge.
Nomi var hemma från dagis igår. Krasslig men inte värre än att hon var uppsnofsad till tänderna i sin favoritoutfit.
Satt och letade bland gamla foton imorse. Och hittade de här bilderna. Lägenheten med fulelementen 😉 och den blå Kaspar-tapeten. Det var då det, 2005.
