Jag försöker tänka: Den långa vintern är inget annat än en glittrig Disney-saga. Men jag tänker: Hur fasen ska jag stå ut? Jag brukar inte ha så mycket emot vintern men idag känns det som igår när vi pulsade runt i meterhög snö. I flera långa månader. Jag vet att jag tyckte det var lite magiskt just då. Men idag fryser jag för vårt hus har intagit sitt dragiga vinterläge. Och idag är snön kall och blöt och trist. Den ska ju ligga där på träden och taken och gnistra. Men nu tokblåser det. Och hela huset låter alldeles förfärligt mycket. Ingen av barnen ville sova ikväll. Nu var det någon som öppnade dörren! Nej, det blåser. Nu var det någon som gick i trappan! Nej, det blåser. Nu gick någon i källaretrappan! Nej, det blåser. Men nu är det i alla fall några som pratar därnere! Nähmmm…jag går ner och kollar… Vissa dagar känns stora hus helt överskattade, idag är en sådan dag. Tacka vet jag lägenhet i stan. Nu kommer alla (som vet var jag bor) tycka jag är urfånig. Det är ju inte glesbygd direkt. Fast idag känns det så. Faktiskt.
Nu slutsurat. Hur snabbt kom inte den här på posten? Dags att läsa.
