Så snabba vi var i söndags. Ner med hela julen i ett nafs. Vi smällde smällkarameller och läste små meddelanden som fanns däri. Dansade lite långdans och gjorde raketen i värsta julgransplundrings-andan. Vi tuggade på polkagriskäppar och länsade skafferiet på de sista pepparkakorna. Pepparkakshuset var uppätet sedan länge. Och ännu en gång misslyckades jag med att packa ner julen snyggt. Min ambition är alltid densamma, i år ska jag packa de där kartongerna med struktur och finess. Men i vanlig ordning står jag där och svär. Över att de inte går att stänga och att allt hamnar huller om buller. Så trycker jag till de där kartongerna alldeles för hårt och tejpar som en galning. För att allt inte ska ramla ut när vi kånkar dem uppför vindstrappan. Sen är det bara att hoppas, att allt är någotsådär helt nästa år.
