Igår var det jag, bilen, snöyra och en väldans tur. Helt plötsligt släppte bilen på halkiga E4:an. Jag snurrade tre varv och dunsade två gånger i betongen som skiljer norr och södergående vägbanor. Sen stannade bilen. I vänster körfält med betongmuren på ena sidan och massor med bullrande långtradare på andra sidan. Med nosen i fel rikting. Där stod jag och kom ingenstans och hoppades innerligt att det inte skulle dyka upp någon bakom kurvan i mitt körfält. Jag var rent ut sagt livrädd. Till slut lyckades jag svänga över bilen, som lät som ett vrak, till rätt sida och lite vid sidan om all susande trafik. Då började den ryka alldeles förfärligt mycket, då ringde jag 112. Så där kom räddningstjänst, poliser och bärgningsbil.
Så idag känner jag mig lite matt, ganska mörbultad och väldigt tacksam. För att jag hade sådan fruktansvärd tur när livet visar sig från sin sköra sida.
Ta hand om er , jag softar lite extra idag.
