Vi har grävt kanske världens största grop i vår trädgård. Och där under bigarråträdet rasade det ut en massa skärvor gammalt porslin. Och dinosaurieskelett till ungarnas stora lycka. Nu tjatar jag och egentligen känns det bra att leva såhär tvåtusenelva men lite tjusigare var det nog förr. “Klädd i den vackraste klänningen tappar hon den lilla kaffekoppen som precis legat i den rosa lådan med guldspänne och blått sidenfoder. Skärvorna hamnar i den lilla soptippen under bigarråträdet som blommor som tusan.” Tillsammans med gäddhuvudet i och för sig. För det var nog vad det var fast de kan få tro på dinosaurierna ett tag till.
