Idag vill jag köpa en endaste sak. Ni kommer inte att tro era öron. Men en torktumlare vill jag ha. På direkten. Vi hade en när vi flyttade hit för fyra år sedan. Ett halvår senare gick den sönder och det har inte blivit av att köpa en ny. Ni hör ju själva hur dumt det låter. Är det någon som kan gissa hur många strumpor det blir på fyra ungar och två vuxna? Men vi har hängt strumpa efter strumpa, plagg efter plagg, år efter år. Bara för vi inte har kommit iväg och köpt en torktumlare. Det har liksom inte blivit av. På tre och ett halvt år. Ibland har min man (aldrig jag) sagt, nu åker jag iväg och köper en torktumlare. Då har jag sagt, fy sjutton vad tråkigt att köpa en torktumlare. Vi gör det en annan dag. Och så har vi glömt bort det igen och svurit över de där hundratals strumporna. Det kanske inte är exakt hundratals men det känns så. Liksom hur lätt är det ens att hänga små ministrumpor i storlek noll? Utan klädnypor är det nästintill omöjligt. Och vi har kanske femton klädnypor. Inte ens det har vi kommit iväg och köpt. Det är inget synd om oss. Inte alls, bara förbaskat dumt prioriterat. Så idag måste det bli av. Jag känner att vårt liv kommer bli så mycket lättare med en torktumlare. Ja, gud vad jag känner det. Egentligen skulle jag inte skriva det här för jag tycker nästan att det är lite för dumt. Jag skulle faktiskt bara fråga om det är någon som vet något om den blå stolen? Jag vet absolut ingenting mer än att jag gillar den väldigt mycket. Fast den har trasigt tyg och måste limmas innan den går att sitta på.
