Jag tror jag är inne i en bloggsvacka. En redig en. Så måste det vara när orden är som borta med alla höstvindarna. Helt åt helskotta känns det som de har farit. För att inte tala om en fotosvacka. Jag kanske har fått en överdos. Ja, så måste det vara. Såklart. Sen gnisslar min kamera, helt jobbigt rossligt gnissel. Som om den vore lite överansträngd. Så den här gången är det nog kört. Alldeles kört.
Egentligen skulle jag skriva något fyndigt om hur det känns när hemmet fullkomligt svämmar över av affären-prylar. Som i köket. Man vill att det ska vara lite lugnt och brunt och dovt. Så plötsligt så hoppar där upp några tygballonger på hyllorna. Sådär bara. Precis som det hände av sig själv.
Men det fina kattkortet av Katrine Kalleklev ska ju vara där. Såklart. Finns att köpa på finfina Aschebergsgatan 24.
