Just nu känns har ju sådan brist på inspiration så till och med lite surfing på nätet känns oöverstigligt. Det känns så stort och så mycket så jag vet inte var jag ska börja. Samma sak med höstens alla olästa tidningar. Jag kommer mig inte ens för att ta första bläddertaget. Kanske är jag rädd för att fastna och aldrig mer få någon viktighet uträttat. Vore strålande såhär i bokföringstider…
Nä, det gäller att ta det i små doser. Tänker man och så tar man en tur i Livs rum. Och tittar lite nogsamt. Och inser att här råder ingen inspirationstorka på långa vägar. Tur för henne. Och för mig. Som numera kommer att byta arbetsrum lite sådär i smyg. När hon är i skolan. Smart.
