Jag vet inte vad det är. Men med åren så längtar jag ihjäl mig efter våren. Nästan ont-i-magen-längtar. Kanske är det tusen vinterstövlar och blöta vantar. Kanske är det iskalla golv och ett dragigt hus. Eller ett kolmörkt hus.
Min mamma säger att så var det aldrig förr, då älskade jag ju vintern. Kanske är det åren, helt enkelt. Eller att jag inte så ofta (aldrig förresten) sitter dagarna igenom på små caféer med mängder av tända ljus med snöflingor singlande utanför fönstret. Eller går långa promenader på knastersnöiga gator. Sådana där tänkarepromenader då man liksom hann just tänka – att gud vad det är vackert.
Men banne mig – var det inte vår idag? Japp, så in i norden mycket vår.
Och som smågodis är de här böckerna. Finns mängder av dem här. Jag ska bläddra i dem åt er någon dag. Och säga vilken som är favorit.
Och den här gången ser Nomis glass ut som en glass. Skönt.
