Det är fredag. Och jag längtar halvt ihjäl mig efter min man. Han befinner sig i Florida av alla ställen på jorden. Och nu har det gått en vecka sedan han åkte och jag ska inte sticka under stol med att det är trist utan honom. Skittrist till och med.
Kolla finaste pläden från RioRio där på soffan. Minns ni Formex-spaningen? Det är ju en barnpläd men med sitt mått på 65×100 cm så borde den minsann pryda alla små soffor och fåtöljer. Som den vackraste dynan. Absolut att den borde. Snart i affären.
Och hela huset är fullt med nyheter. De flesta levererade från Paris. Och de ska ju såklart in i affären när jag bara får en sekund över.
Impulsshopping på loppis känns inte alltid försvarbart.
Men korgarna till alla raggsockor är absolut viktigt. Imorse var det minusgrader så raggsock-shopping står på listan. Till oss och gäster. Det är så en vinter i detta hus måste tas.
Överallt samlas bilder som ska upp på väggarna.
Städa, när hinner man städa. Lämningar från avslutade projekt i varenda hörn.
Nytt och fint var det. Ibland är det lyxigt att ha en egen affär.
Och egentligen finns det väl inte så mycket mer att säga denna fredag. Mer än att jag är så in i norden trött på att diskutera Harry Potter med Viggo. Huruvida oförlåtliga förbannelser verkligen är strängt förbjudna och magiska förmågor är tillåtna, eller hur det nu var. Och hur mycket man man egentligen måste koncentrera sig vid perrong nio och trekvart. Det är på evigheters evighet-nivå och jag känner mig som tristaste mamman på jorden när jag tappar tråden efter en kvart, jag kan bara inte rå för det. Trött var det.
Men som sagt, det var inte mer än så. Fin helg!
