Så himla typiskt. Tidigt imorse väcktes vi av en alldeles nybliven 8-åring. Det ska ju liksom vara tvärtom på födelsedagar. Men Viggo kraxade fram ett hest och alldeles förkrossat ” Jag är ju sjuk”. Och det var väl inte annat att vänta då det har varit sjukstuga här och hos oss alla andra den senaste veckan. Men ändå, så himla trist.
Men vi fixade medicin och väntade i en stund så febern dalade lite. Sen startade vi om födelsedagen såsom födelsedagar ska startas. Och gjorde den till den bästa ändå.
Och presenten var lego. Många legobitar var det och det var bra en dag som denna.
Men andra-kalaset (vi hann med ett igår och det var ju väldigt turligt) ställdes in men bollar och allt hänger kvar till på fredag. Då kör vi en extra kalasdag med de tjugo klass-kompisarna. Och vi tar nog en imorgon också, en extra kalasig dag. Japp, så får det bli.
