Jag önskar mig en vargavinter. En lång, iskall med mörkblå morgonhimlar och gnistriga soldagar. Och för att inte gapa efter för mycket så kan det räcka som idag, nästan minus tjugo grader och pyttelite snö. Men ändå knarrande steg, rosiga kinder och en glittrande värld.
Men i ett hörn av trädgården hänger sommaren kvar. Som frusna blommor med solblekta blad. Jag har sett dem genom regn och rusk och tänkt att när det blåser som bäst så måste de fara med vinden.
Men säg den pompom som låter sig förgås av sådana småsaker. Blommor av silkespapper är tåliga grejor. De har farit till stan och tillbaka och fastnat på bild och varit taket vid ett bröllop. De har blivit vindpinade och genomblöta och nu också stelfrusna.
Men det bekommer dem inte det minsta.