Vi fick en julafton liksom på nåder. Mellan sjukorna. Men en julafton med familj och släkt och allt man önskar sig kan vara nog så gott. Speciellt när mamman och pappan går och blir sjuka på självaste juldagen. Så det stora bordet står kvar som på julafton. Men de nitton tallrikarna är utbytta mot allsköns pyssligheter och de bästa julklapparna. Och såhär på slutet av annandagen så konstaterar Nomi att det är bara hon och Liv som sluppit undan krassligheter och magsjukor så vi håller tummarna att det så förblir. Det räcker bra nu.
