Först – tack för snälla ord om skåpet. Ni är så himla rara rakt igenom.
Sen – så hittade jag bilder från en dag i november. Jag, Nomi och Charlie (kan man dock inte tro men han vägrade bild i vanlig ordning) var och letade plåtningsställe inför en fotografering jag skulle göra. Och ännu en gång blev jag alldeles häpen. Ni kanske minns det här? Nu hamnade vi vid de gamla lokstallarna. Här är inte skicket som det tidigare stället (typ fallfärdigt) utan man har börjat renovera för ett ställe att hänga på om man är sådär 13 år och uppåt. Där finns redan café och en scen och man är pågång med skaparverkstäder, replokaler, inspelningsstudio och skatepark. Bra, väldigt bra till och med.
Och jag fastnade såklart ute med kameran, fast det inte var meningen. Och det känns som om jag kommer smyga runt här mer än denna gång. Så fina färger, snett och vint och lagom rostigt. Och som grädde på moset. Innanför några av de gamla, höga dörrarna står de gamla loken kvar. Bara en sådan sak.
Sen drog hon. Till Charlie kanske.
