Jag har varit en sväng till Paris. Och jobbat lite för affärens skull. Och det har jag ju verkligen ingenting emot. Och min man var med. Det är alltid fint. Bara att prata ostört flera dagar i sträck kan vara nog så perfekt. Fast det var ett snöigt Paris.
Som gärna blev väldigt grått i gränderna. Där smälter snön till tusen vattenpölar. Som liksom blir iskalla utan att frysa.
Och på något underligt vis går kylan in under skinnet och fastnar där. Så det mesta vi gjorde förutom att mässhänga var mest att äta långa middagar. Och sitta timme ut och timme in på cafeer och barer. Fast inte mig emot. Inte det heller.
Men i Paris måste man promenera. Planlöst. I alla fall lite, fast man fryser. Och titta uppåt taken och önska balkonger. Den här var bäst den här gången. Tänk på våren.
