Ett Merci-stopp såklart när man ändå är i krokarna. Vi bodde ju i bästa Marais, dock inte här. Eller egentligen skulle vi för hela Marais var fullbokat (och kanske tänkte jag lite ändå att det var ju himlars fint, de där sensommarnätterna med öppet mot gatan). Men när ett rum på samma gata blev ledigt så var det mest såhär : Because I´m worth it (dusch och toa på rummet liksom). Fast det var bara 3-stjärnigt men ändå hästlängder från rum 305 (åtminstone i snöstormsnätter). Nåväl på Merci´s bottenvåning har de världsgoda luncher. Ni vet sådär sunt så man svimmar. Lite raw-food, lite juicer och lite annat. Gott.
Sen har de drömfönster.
Jag tänker att nästa gång ska vårt hus ha precis sådana här.
Jag tänker att nästa gång ska vårt hus ha precis sådana här.
Och absolut såhär. För det första är jag ju såld på inomhusfönster, som våra här hemma. Men alltså. Den här varianten. Med hyllorna sådär. Det är så jäklarns snyggt och jag har tänkt att kanske kan vi göra så någonstans ändå. Men njaee, det går nog verkligen inte när jag tänker efter. Fast kanske jag kan tjata in en sådan där vägg hos någon annan…
Annars så shoppade jag mest ingenting. Mer än ett par supersnygga kängor för halva priset, för jag var tvungen. Litegrann. Låga moccaskor i snöstorm är sådär.
Men jag fingrade på dessa fina.
Annars då. Emalj, emalj och igen. I lite mer strikt tappning.
Och tema i mat med portionskarotter. Himla flott och gullig på samma gång. Men jag tror inte vi är målgruppen. Vi som knappt får plats runt middagsbordet som det är. Tänk om alla sex skulle ha en egen liten gryta. Och en gratäng. Var…
Och de här kaffekannorna, i emalj, var ju också suktningsvärda.
Hejdå Moccamasters och espressomaskiner. Back to basic.
Och den mest förekommande bilen i bloggvärlden var ovanligt söt med snö.
