Det blir inte klackarna i taket.
Men nästan sak samma fast ur ett annat perspektiv.
Fredagsblommorna har sorgset manér och har överlevt sig själva. Men det gör inget särskilt för Linn har snygga paljettbrallor och jag hann koka gröt till ungarna imorse. Och servera i gammalt finporslin med sommarblommor på. Och gröten blev till öar med vattenfall fast av mjölk. Och kanelen var sandstränder. Men Liv´s såg mer ut som Mount Everest och kanelen som skräp. Och var kommer allt skräp på Mount Everest från kan man verkligen undra.
Och jag fortsätter att städa på hög. Min mammas gamla skor har åkt ut från ett skåp. Det dystra är att ingen passar mer än de i brunt skinn. Å andra sidan är de skönast på jorden.
De är mer än vad man kan säga om de är. Fast snygga, alltid fina dojjer.
Inte ens brudskorna kan jag ha. Men jag gifte mig i min mammas brudklänning, då det begav sig 1999. Det har jag aldrig sagt. Den är från 60-talet fast lång.
Till helgen skippar vi alltså klackarna men far hit och Nomi är salig. Och på söndagen ska vi äntligen se en föreställning här. Det blir en bra helg. Detsamma till er, med hopp om vårsol!
Till helgen skippar vi alltså klackarna men far hit och Nomi är salig. Och på söndagen ska vi äntligen se en föreställning här. Det blir en bra helg. Detsamma till er, med hopp om vårsol!
Och psst!
Tro det eller ej och bättre sent än aldrig så har jag blivit tusen gånger bättre på att svara bland kommentarerna här på bloggen. Och det var verkligen på tiden och jag skäms för att jag varit så dålig på det. Jättedålig, jättelänge. Men så har jag inte haft en Linn innan heller. Det är ju inte hon som svarar såklart men tiden börjar omfördelas sakta men säkert.
