Vi låtsades att det var sommar. Klänningarna åkte fram och sen sprang de barfota fram och tillbaka över gräsmattan trots att alla fyra är förkylda och alldeles snuviga. Men det gick liksom inte att hejda dem.
Och Liv flätade Nomis hår
och satte dit de där blå blommorna som hela gräsmattan är full av.
Och det var bra för trots att solen gick i moln så kändes det som vår ändå. Lite i alla fall. Sen fick de en studsmatta. Med risk för att låta i mossigaste laget så var vi nog de sista i hela lilla staden som införskaffade en sådan. Men de studsar och studsar. Och studsar ännu…
