Igår blåste det isigt och regnade emellanåt. Fast himmelen var blå. Sen haglade det lite och vi tyckte vi hörde åskan, men det kan väl ändå inte ha varit på riktigt? Men idag går solen upp över taken och smälter bort den kritvita frosten. Det är första maj och jag vägrar från och med idag att leta vantar. Eller springa fram och tillbaka till dagis för att vi har glömt överdragsbyxorna. Eller ens tänka på det var då fasligt vad det tog tid detta år och fy vad vi fryser och blä vad det blåser. Det vägrar jag tänka. Borta liksom. Idag är det maj och det är vår. Med hopp om körsbärsblom och barfotafrukostar. Och allt det andra.
