Idag funderade vi fram och tillbaka varför himlen var så svart emellanåt. Eller det var såklart vi visste att molnen var fulla med regn men de smög liksom runtom vår trädgård. Ska vi kalasa inne eller ute, tänkte vi innan. Men sen gjorde vi både och. Fast det blev inget regn men något var det i luften så kvällen blev den ljummaste. Sådär perfekt, verkligen helt lagom ljummen och ingen ville gå in. Men nu har solen gått ner och tänk vad tyst det är, tänker jag. Kanske blir det mer uppenbart såhär i sviterna efter barnkalas…
Nu ska jag sova, jag gör ju det så tidigt numera. Om man jämför med förut. Kanske borde jag ligga vaken en stund. Och titta ut på sommarhimlen och den stora björken med miljoner blad som alltid susar i vinden. Dag som natt. Och till och med när det inte finns någon vind. Björkblad, de kan verkligen det där med att susa på rätt sätt… Och det är fint. Sov gott!