Vi hade ju tänkt att det är såklart att det är soligt imorgon. Men när vi vaknade igår så var himlen alldeles mulen. Såsom alltid tror jag att moln inte skingras sådär bara. Men det var exakt vad som hände klockan halv två för att vara exakt. Så varför hejda sig? Man vet ju aldrig när det är sommarsoligt härnäst.
Så vi packade bilen proppfull och for iväg till äppelträdgården, den största, Linn och jag. Och fastän den ligger alldeles nära så har jag aldrig tänkt på hur perfekt den är, den där trädgården. Vi hittade ju såklart den bästa platsen. Du vet, när man skuggas av träden och solen ändå är precis runtomkring och överallt. Fast ändå inte i ögonen. Så vill jag ha den, solen alltså.
Det var allt tur att vi for iväg trots att det egentligen kändes som senaste laget att fixa festbilder. Men vi jobbade på till sena kvällen och solen, den bara sken och sken ända tills den försvann bakom trädtopparna. Och det var sådan tur, nu när ändå tiggt till oss så fina blommor. Du ska veta att blommor är ingen lätt match i den här staden om man nu inte ska ha infärgade gerbera eller kaktusar, typ. Nix, då får man fråga så snällt. Till de som sitter på blomstrande trädgårdar. Och de är så snälla, så snälla…
Bilderna då, de får ni se i en tidning till nästa sommar. – Är det för Svensk Damtidning? frågade en man som kom förbi. Det är det inte, kan jag lova.
