” Jag drömde inatt att pappa byggde en luftballong.
Den var stor och alldeles full av färger. Som regbågen, världens största. Den står ute på gräsmattan, förresten! Ska vi åka nu? Alldeles nu? Innan frukost?
Vi kan åka jättehögt, rakt genom molnen där det ser som mjukast ut. Sedan kan vi åka till Afrika. Charlie säger att på havet där seglar priater och på stränderna solar lejonen. Sedan åker vi till Amazonas. Där är träden jättestora och Viggo säger att om vi tittar jättenoga så kanske vi ser det sönderslagna örat.
Fast sedan tänker jag att vi hoppar av en stund. Vi sätter oss på molnen och dinglar lite med benen. Då kan vi vinka till farmor och farfar, för det är ju bortom molnen de bor. Kankse ser vi månen därifrån. Hoppas att det inte blåser, blåser på månen alltså.
Och mamma! Du! Du kan bara sitta. Bara sitta jättestilla. Och om du vill kan du få lite kaffe. Sen sköter det sig själv liksom. Det är ju ändå hela vida världen som är runtomkring oss. Den bara väntar på att vi ska fara förbi.
Kom nu, så åker vi… ”
