Ni minns kanske var jag sover som bäst. Det där med tjusiga hotel har aldrig legat mig för. Kanske beror det på åren tog vi bara tog ryggsäckarna och bodde där det passade för stunden. Det enklaste enkla, men alltid hjärtligt.
Och vi hade inte tänkt smälla till på något speciellt den där helgen i New York heller om det inte varit för ett tips och en plötslig avbokning dagen innan vi skulle åka. När jag fick nys om detta så tyckte jag nog lite, innerst inne, att jomen visst hur härligt som helst såklart. Men sen var det ändå fullbokat och jag andades ut och tänkte skönt. Skönt på pengarna liksom. Känner jag oss rätt så är vi ju ändå aldrig där. Men sen blev det som sagt den där avbokningen och på den vägen hamnade vi där ändå. Och skulle jag någon endaste gång inte bo billigt och inte dragit och inte bara enbart hjärtligt så var det hemskt turligt att det var just här. Alltså, helt perfekt att det var just här.
Så där i Williamsburg mittemellan alla fabrikslokaler och garage
går det ju inte att missa.
Och inte för jag vet vem som bor där helt säkert, nu gissar jag ju. Men på våningarna överst med helt fri utsikt åt alla håll och kanter, med andra ord en New York skyline i klart sikte, så kunde jag spana både spjälsäng och myssoffor. Så kanske, en hotelchef med familj har sin lya där… men något ska man väl ha liksom om man nu ändå sitter på ett hotel. Och lya det var väl kanske inte precis rätt ordval. Man undrar ju lite hur det känns faktiskt och ärligt talat. När man vaknar och hasar upp i sockorna i gryningstid och så ligger Manhattan där, mitt framför näsan på en. Alla dar. Det ända som kan skymma lite är ett och annat moln.
Vissa rum har fri utsikt åt alla håll men vi hade tre fönster åt söder och hela Brooklyn.
Det stora var mer mot en vägg. Men en snygg sådan.
Men ändå tittade man till vänster så var det såhär. En väldigt disig dag. Och vill ni vakna till hela Manhattan en gång så ska ni bo på våning fyra.
Och alltså, vad är väl en minibar. Egentligen.
Men när allt är snyggt så kan man ju bli förtjust för mindre.
Lokalt producerat. Och nu snackar vi inte Manhattan-New york-producerat utan Brooklyn som varumärke. Hela Brooklyn fullständigt kryllar av bryggerier, chokladfabriker, whiskey-destillerier. Åtminstone en av varje av sitt slag. Ska berätta mer om det senare.
Bara som en parantes – jag såg inte en enda servett i Brooklyn som inte var en handduk.
Sängar gjorda av återvunnet trä från själva byggnadens tak, bara sådant man gör i krokarna.
Tapeter av Dan Funderburgh för Flavor Paper.
Önskeväggar.
Och drömgolv. Och nya dojjor.
Badrummet var så himla fint men olyckligt svårt att plåta. Organiska produkter.
Varför kan inte alla vattenflaskor se ut såhär.
Där själva huset slutar och glaskuben tar vid är takterass. Runt halva liksom. Härlig sikt, sensommarvarmt och stjärnklart. Kanske alltid. Vem vet.
Snyggt på rätt sätt.
Den där tavlan är ett jättetyg.
Och bra mat. Tusan vad bra det var. Alltihopa. More to come!!
