det finns confetti som är tjusigare än annan.

Vi har fått en ny crush. Både Linn och jag. Det är nästan så att jag inte vill säga det högt för tänk om all världens loppisar fattar storheten. De också. Och skämshöjer. Det går liksom inte för sig, för det är själva mängden man vill åt. Vi snackar låtsatsblommor. Och blomsterconfetti! Vår nya kärlek.

 

Kanske är det för vi trånar efter den ena och den andra bukettbilden. På de vackraste blomster man kan tänka sig, sådana som vi får kämpa oss galna för att hitta och nästan aldrig lyckas.  Kanske var det för att solen kom tillbaka. Men häromdagen insåg vi att det fanns inget annat att göra än att köpa låtsatsblomster till ett jobb vi skulle göra. Låtsatsblommor var egentligen inget vi tänkt särskilt mycket på tidigare. Och fast vi alltid finkammar stans loppisar var det som vi trodde att dessa små ljuvligheter inte hade ett andra liv där, kanske trodde vi knappt att de existerade. Kanske hade vi mest inte haft siktet sådär fokuserat tidigare.  Men alltmedans jag länsade Rusta på de fulaste plastpelargoner man kan tänka sig så gick Linn loss på stans mest oansenliga källarloppis. På allt som kunde stavas till blomma. Så fulpelargonerna var i min ägo cirka tre kvart tills de blev tillbakalämnade.

 

Och för en ynka hundring hade vi så mycket blomster så vi blev bländade. Nästan. Och ja, dammigt värre. Men i med högen i badkaret och spola bort. Som nya. Och sedan plocka blommorna från stjälkarna. Och nu fantiserar vi om blomsterconfetti mest hela dagarna. Användingsområdet har inga begränsningar. Allt blir bara snällt och ljuvligt. Sådetså.

Ett av det bästa när ens mamma jobbar hemma är ju att dagen efter hon har jobbat klart kan man ju få kalasa i samma rum.

 

 

Så fick Liv göra.  

 

Tillsammans med blomsterconfettin såklart.  

 

 Det var egentligen inte tänkt som ett blomstertema, det bara hände.

 

 

Vi samlar nu förstår ni. Vi ska bada i dem till sommaren.

  

 

En blommig värld måste ha fluffiga moln.
Och parasoll för solgasset skull.