bland ros lemonad och väldiga missöden.

Hon fick en överraskning.

 Sådär bara. På lördagskvällen av pappa.

 

Och dräkten. Äntligen kan man säga. Också lite sådär bara, just idag.

Finaste (åtminstone i tjugo minuter)

För om sanningen ska fram så hände det ett missöde…

 

Men inte än. Här var vi kvar i på verandan. I fin stickad dräkt.

Och Åhh! Ros lemonad!

För er som inte vet har denna donna en förkärlek för rosor.

Och allt som har med rosor att göra. Det finns liksom ingen hejd på rosmanin.

Perfekt!

 

Det vi andra tycker luktar parfym tycker Nomi doftar som alla drömmars rosor.

Tillsammans.

Och som Paris också.

För att inte tala om smaken.

Snacka om lördagslyx.

 

Jaha. Missödet då. Först den stora lyckan över en stickade dansdräkten som äntligen var hennes. Och så tjugo minuter på övervåningen. Sedan ” Det var Liv som såg det!” och tårar som forsade. ”Och nej, jag vet inte vad som hände, jag bara satt där i hörnet i Liv´s rum !!”

 

Som den mamma som ett par timmar tidigare betalade  kan man ju i detta läge känna ett sting av irritation. Typ. När dräktens baksida nu är ett jättehål.

 

Men det hände där på golvet och det var något om någon musikvideo som skulle spelas in. Och jajaja, det måste ju vara någon spik i vårat trägolv eller någon sticka där i hörnet. Och vi letade och undrade var det hade hänt. Och tårarna de bara forsade ännu mera. Dräkten liksom, den fina.  Men hålet bestod och nu snackar vi hål. Som bara repade upp sig och repade upp sig, liksom av sig självt nu. Men vi konstaterade att dräkten nog tyvärr inte gick att laga, hur mycket vi än skulle försöka. Och att det faktiskt, och tyvärr  igen, var för dyrt att bara köpa en ny. Katastrof. Men också att det finns värre saker i världen och att man verkligen inte kan rå för om man fastnar i vårat 100 år gamla trägolv.

 

Sedan åt vi middag. Och mitt i tuggan ”Jag var tvungen att klippa bort den där tråden som hängde på dräkten. Det var liksom en liten tråd som stack ut så jag tog saxen och klippte bort den.”

 

Gaaaah.

 

Men fortfarande – som ett frågetecken.

Helt ovetandes om vad en liten futtig avklippt tråd gör med en stickad dräkt.

Åtminstone så småningom.