– Mamma, när du och pappa var i New York. Bodde ni på lyxhotell då?
Så frågade Nomi en kväll innan hon skulle somna.
-Ja verkligen! Det lyxigaste jag någonsin har bott på! sa jag.
Och drömde mig tillbaka till Brooklyn och Wythe
och de råa väggarna och gamla fabriksfönsterna.
– Åhhh!! Var det sådant där badkar med delfinkranar i guld?? Du vet, när delfinerna liksom sprutar vattnet ur munnen? Och snäckor att vrida på vattnet med! I guld! Och glänsande snäckor runt badkarskanten!! Och blommiga vattenfall runt sängen!! Det finns sådana – jag har sett det en gång. När man liksom sover i en grop av blommor. Och blommorna de bara fortsätter och fortsätter, ut i rummet…
Då var det liksom igång. Hon fick något drömmigt i blicken. Och Wythe bleknade på några futtiga sekunder.
Nomi´s fönster är det glassigaste i vårat hus.
Varför hejda sig när det finns vackert här i världen?
