Tänkte att jag kunde vara lite mer tydligt med detta att bo i hela alltet. Att bo i alla världens olika projekt. Och dessutom driva en affär i mitten av det hela. Om det inte redan framgått så vill jag slå hål på alla eventuella myter – jag är ingen särskilt ordningsam person. Ibland kanske det kan verka så om jag plåtar en bild här till bloggen. Men du, jag kan lova dig att det finns så många mer kvadratmeter i det här huset än vad som ryms i bilden. Och just då kanske inte stöket funkar just i den bilden. Fast ibland gör det, som här och här … Eller funkar och funkar men ändå. Ett välstädat hem utan dammråttor i hörnen och prydlighet upp över öronen?! Ni som känner mig vet att allt det är som ett enda gapskratt. Så vill ni se en vanlig dag här hemma? Det här är en dag i början av juni och om ni kollar noga på första bilden så ser ni att det är nästan samma dag fast då är det redan färdigt för detta jobb för Photowall. Och såhär ovan ser det väl inte så fasligt stökigt ut om än lite omöblerat och hemskt trist och inte sådär särskilt vardagsrumsaktigt…
Men så tittar vi åt andra hållet. Där är min pappa och tapetserar för Photowall och Ingela P Arrhenius kollektion Fabel. För att minuten efter inse att den grå väggen (gjort för ett annat jobb, veckan innan) slår igenom den vita tapeten. Måla, måla…. Och jag lever lite räkmacka just här faktiskt och slår in hundratals Hemliga trädgården. Jag har det det så bra så jag borde skämmas. Bästa tapetseraren som kommer som på beställningen, tusen miljoner tack på den.
Hej och välkommen. Vår hall som den oftast ser ut.
Det här ser ju inte så stökigt ut.
– Alltså, du menar att jag sätta den kant i kant? frågade pappa. Ja, exakt så. Town med en centimeters mellanrum till Blossom. Det här är vårt sovrum. Min man sover vid den högra kanten av den här bilden, ser ni kudden?
Och som en parantes. Det har inte blivit av att ta ner tapeten … Den med staden och figurerna alltså. Ja, du förstod rätt om att det är vårt sovrum. Och ja, vi har haft precis såhär sedan 12 juni…
Ni behöver inte inspireras av denna kombo. De är bättre var för sig.
Den vita färgen torkade och Jungle blev som den skulle.
Pappa. Mästertapetseraren. Och tillika målaren.
Finns ingen grymmare än han.
Den där gamla kameran utan rulle dokumenterar det mesta. Och det är klart att man kan undra ibland. Vad är det som händer liksom.
Fast om sanningen ska fram är de så vana så de knappt reagerar nuförtiden.
Det kan ta minuter, de hinner avhandla både det ena och det andra.
Sedan kanske. Snyggt.. Typ.
Och så Linn´s och mitt arbetsrum fick lite Frames. Här har jag alltså Jungle i ryggen. Ni fattar konceptet, två dagar innan skolavslutning 2014.
Först stannade vi här. Tills nästa förmiddag. Då visade sig att det hade nog varit bättre om tapeten gick ändå in i bokhyllan nästan. Tyckte jag. Så ni fattar ju hur snäll pappa jag har om ni tittar på de färdiga bilderna…
