Allt efter som semesterveckan på Gotland (tusen miljoner tack för fina tips, så perfekt!) kommer nära så gör jag precis tvärtom av vad jag borde. Jag säger att jag hinner men inser innerst inne att det gör jag nog inte alls. Tråkgöra står mig över öronen och jag fixar lunch och läser manus med en massa fina i trädgården istället. Så otroligt mycket härligare och jag ser det hela som en bra start på semestern och tänker i mitt stilla sinne att jag är hemskt bra på att invagga mig i önskedrömmar sådär. Som om att listorna gör sig själva. Och allt annat också. Bara det är tillräckligt trist liksom.
Förresten har vi äntligen ett tak över ena kortsidan av vårt hus. Eller vi har ju haft ända sedan förra sensommaren men det är nu det känns på riktigt. Och en vacker dag ska det bli en massa gamla fönster där bakom soffan. Hur ljuvligt kan man undra…. Och i den där soffan kan man ju ligga. Under fem täcken men ändå.
Är ovanligt besatt av kokböcker. Inte bara för det är roligare än fakturahögar. Tycker att alla har så härligt och gör så fint. Som i Middagsparty av Amanda och Hannah , det finns ju liksom ingen hejd på härligheterna. Det är liksom själva inställningen man vill åt. Och sno åt sig. Rakt av och utan omskrivningar. Sedan att recepten är perfekta är ju bara ett plus, ett stort. Trots att man ju ju aldrig i hela sitt liv kommer hinna laga allt man har samlat på sig i receptväg. Hur bra de än är. Men lova i alla fall att göra Kronärtskockspesto på sidan 23, sommarens bästa röra. Amelia har plåtat fint till boken och hur snygg kan man för övrigt vara i senaste Family Living? Tjusigt omslag och hemma hos i tidningen.
Ingen sommar utan nya sneakers. Snygg-Vans till Viggo.
Min man har blivit trädgårdsgalen. Det började ju redan förra sommaren. Men det är i år det händer. Kolla bara potatisodlingen.
Nu ska jag leta kod till telefonen. Eller jag gör det nog en annan dag. För som på beställning om önskan om semester låste jag min telefon. Supersmart om man vill ha väldigt mycket lugn och ro.
