Äntligen har jag hunnit tillbaka till bilderna från vår vecka på Gotland. Så nu blir det lite semesterblogging några dagar.
Det är väl inte svårt att gissa vem som packar i en gammal resväska, en lite extra tjusig sådär?
Jag har närt en primadonna vid min barm… När de andra fyra donnorna, som skulle sova i samma rum, tyckte att hon liksom tog över rummet så gastade hon bara att ”jag måste ju få känna mig hemma”!
Och tretton diadem, svantofflor, halsband och gud vet allt packades upp med näsan i vädret. Till och med svanhalsduken var nedpackad för blåstens skull.
Vi bodde mitt i Visby, i några hus med egen liten gård. Så himla härligt.
I det rosa huset som man ser gaveln på bodde vår och min lillasysters familj. Och vår gård var där innanför den mörka grinden.
Det är lätt att bli besatt av dörrar i Visby. Och blommor.
Och havet. Eller mer förtrollad. Av alltihop. Det är ju som på låtstats. En annan värld.
Och himlen. Jag har blivit himmelsförhäxad denna sommar. Var nära att köra av vägen häromdagen för att molnen var så extra fluffiga och sagolika. Det verkar mest vara jag och kidsen som förstår storheten med moln men magiskt är det hursomhelst.
Ett virrvarr av gränder som gjorda för fantasi.
Sigge var ju såklart med. Det är bra att vara söt hund. Kel och promenadkompisar saknas aldrig någonsin.
Kusiner.
Den här killen befinner sig just nu ute till skogs. I en vecka sover han i tält och på dagarna lajvar han. Det hela är tydligen toppen och med tanke på de fotografier vi fick skickade häromdagen är det enda jag önskar just nu att ligga i buskarna och tjuvkika. Barn med alvöron och allsköns kostymer, läskigt smink inför framtidslajv och till synes alldeles vanliga troll som smyger bland träden. Och lägereld och mat lagad på öppen eld. Tänker att det måste kännas som man är mitt i ett äventyr. Varenda minut. En evighetsteater som aldrig tar slut.
Viggo blev superintresserad av lajv den gången vi hittade den här byn uti i en av Katrineholmsskogarna. Katrineholms Äventyrsklubb är kända för att ha väldigt bra lajv och nu har barn från hela Sverige samlats där. Karin som driver Pysselbolaget var så himla snäll och påminde mig när det var anmälningsdags då hennes barn brukar fara dit, turligt nog då platserna tog slut snabbt. Lovar att berätta mer när Viggo kommit hem igen.
Påtal om äventyr. Visby är ju kanske världen bästa om man tänker efter.
Estrid
Mina drömmars rosenbuske.
