Att gå på loppis med Nomi är ungefär som att färdas genom fantasin självt. Ingen sak är för liten för att inte rymma en historia. Helst en alldeles storstilad, sådär tagen ur ingenstans. Men verkar ganska så självklar när allt kommer omkring. Hennes lyckosrus över storslagna fynd går inte av för hackor. De är ofta återkommande. Och lika euforiska varje gång. Men just i den sekunden, är det just precis allt hon drömt om i vackerhet. Just då är det som allt annat vackert är som bortblåst och det hon håller i sin hand det mest tjusiga som någonsin hamnat framför hennes ögon.
Den där kostar inte mycket, det är ju ingen god kvalitet i den, sa Ola på Möbelmagasinet när Nomi frågade om prislappen. Han synade den och sänkte lite till. Åt fanders med kvaliteten. Och att jag höll på att sätta hjärtat i halsgropen. Inte nog med att denna pjäs var det vackraste för all tid och evighet så måste ju vi alla förstå det ovanligt unika med den. En sjöjungfru liksom. Herregud! Så speciell. I beskydd av delfiner. Eller om det var hon som beskyddade dem. Det enda som saknades i det totalt förtjusande var snäckskalen… Som bikiniöverdel kan vi säga om vi ska skippa den utförliga förklaringen om huruvida och var sjöjungfrur har sina snäckskal.
Det översta halsbandet fick hon av sin mormor igår. Och idag upptäckte hon dubbelbroscher. Så nära cirkus man kan komma. Jag känner mig så himla mycket cirkus!
Du tror fortfarande inte på sjöjungfrur? sa hon när vi gick hemåt. Det är nog därför du inte förstår varför den är så dyrbar. Och förresten, vet du en annan sak? Om man inte tror på sjöjungfrur kommer man aldrig i hela livet få se någon heller. Trist för dig. Väldigt till och med.
