Jag har ju berättat tidigare om min plan för vår keramikservis. Om det där vita som får vara helt olika och udda och så gärna alldeles olika keramiker bara det håller sig till vitt. Jag visste att jag skulle falla dit första gången jag höll keramik från Astier de Vilatte i händerna. Ni vet sådär pladask. Kanske säger den här filmen allt varför det är så värt det. Jag var dock inte i Paris men väl Göteborg som vi kärade ner oss i ännu en gång. ”Är det inte lite Paris över stan?” sade vi till varandra och alla utom Charlie kunde tänka sig att flytta. Vi var såklart på urfina Artilleriet Kitchen 10 minuter innan stängningsdags. Men jag hann med att förälska mig i allt detta.
Hela trädgården är full av godis.
