Jag är lika förälskad i Rut och Viola som första gången Malin Mighetto skickade mig dem på bild. Därför känns det extra fint att de endaste vi hade kvar fick gå till en väldigt bra sak. Vi var alldeles lyckliga i fredagskväll när vår auktion för Vi gör vad vi kan avslutades. Vi blev alldeles rörda när vi insåg att buden på de bägge printsen slutade på 250 respektive 350 euro! Wow! När det sedan visade sig att de sista buden liksom krockade med varandra i slutminuterna och det blev ett ”tekniskt” virrvarr och det var ett stort frågetecken om när exakt, mellan de sista buden, slog klockan åtta kändes allt jättesvårt, vi ville ju absolut att allt skulle bli rätt och inte göra fel mot någon. Men vet ni? Alla inblandade i budgivningen tänkte inte alls efter sin egen vinnings skull utan bara dit pengarna ska gå. Att de högsta buden, oavsett klockslag skulle vinna, bara för den goda sakens skull. Alltså, så himla fint på alla sätt och vis. Orden som delades där och då, alla så stora i sina kärleksfulla tankar och den fantastiska viljan att hjälpa andra. Just då kände jag någonstans i mitt eget hjärta, jag tror verkligen på att det vänder nu. Inte pågrund av vår auktion såklart. Utan pågrund av en hel massa saker. Men jag tror på människan, att vi är så många med hjärtat på rätt ställe och vi har fått nog nu. Visserligen fick jag nog för länge sedan men tillsist går det liksom inte längre. Finns bara en endaste väg att ta. Jag tror att vi tillsammans kommer rädda den här världen. Att vi kommer visa alla dem, som har tappat sitt förnuft, medmänsklighet, humanitet och kärleken på vägen, att de har så fruktansvärt fel och att vi har rätt. Punkt.
