Första advent och lite snöyra önskas. Fast snö eller ej och en decemberkalender som fylls snabbare än alla blixtar i världen, så lovar jag att inte hetsa upp mig i onödan. Det finns liksom inga genvägar till en mysig juletid än att tagga ner några hekto. Rar idé på det temat är adventsböckerna som Rabén och Sjögren producerat i några jular nu. Skorstensjul är en bok i tjugofyra kapitel att läsa varje dag framtill julafton. Jag har bläddrat och läst lite här och där och det är magiskt, juligt och även väldigt viktigt. I morse tjuvstartade jag med första kapitlet för att barnen skulle få säga sitt. Framför allt om den kunde fånga deras intresse trots att man satt en ålder 3-6 år. Vi är ju inte särskilt knussliga om det där med ålder när det gäller böcker. Bok som bok liksom. Och lika mycket åt ena hållet som att vi gärna läser sådant som riktar sig till äldre barn eller vuxna. Men genom att prata om boken och läsa in andra ord och förklara, så blir det väldigt bra ändå
Och Skorstensjul fick dem absolut att lystra över frukostmackorna. Och jag är säker på att en treåring skulle göra detsamma, det är det som är det fina med högläsning. Och boken börjar ju trots allt rätt spännande. Tre kids ensamma på Stockholms centralstation mitt i natten. Alldeles nyrymda från barnhemmet de bodde på. På stationen möter de Niklasson. Han frågar dem om ett par kronor och framför honom står en gammal fiollåda med texten ”Snälla, jag är hungrig…” Boken är skriven av Mårten Sandén och så vackert illustrerad av Lina Bodén.
Boken är recenserad här på DN.
Varje morgon i december brukar vi lyssna på radiokalendern. Och vi kommer absolut ha tid över för ett kapitel i Skorstensjul. Det och lite juleljus gör att varje morgon blir bästa peppen.
