På fredagen lämnade vi barnen hos mormor och morfar och åkte fem minuter, högst, för att checka in i en annan värld. Kanske är det allra bästa sättet. Att lyxa väldigt nära hemma. Peppen hinner ju liksom inte grusas av långa bilfärder eller annat långsamt. Nepp, raskt in i fredagsfeelingen är nog aldrig fel. Verkar uppenbarligen inte alls fel…
Vi installerade oss snabbt, av som en händelse,i sviten på Duwfeholms Herrgård. Rekommenderar absolut Rum 109.
Otippat nog var vi först på plats, det händer aldrig. Men snart kom min syster Sarah och Andreas. Linn dök också upp och en stund efter kom Jonas, som åkt ända ifrån Småland. Eftersom det var sisådär tjugo minusgrader var vi absolut tvungna att bada bubbligt och ha lite spa.
Linn och Jonas. Fina som alltid. 
Fredagslanda är fint hur man än vrider och vänder på det. Egentligen är ju fredagar vår Matkollektivsdag. Och jag lovar att de åtta barnen var förfärligt avis. Här har jag försökt styrt upp en bild på alla och Andreas är måttligt road av att flytta ljusstakar och blommor. Och egentligen satt vi ju inte såhär men vad gör man inte.
Mat och evighetsprat. Mitt allra bästa. Vad gjorde man annars?
Somnade gott den natten.
Vaknade till det här. Vintern nu alltså. Älskar den. Allt glitter gör världen extra magiskt.
Jag smög runt lite på herrgården. Tycker om tapeterna de valt. Jag vet att många är från Lim och Handtryck.
Till saken hör att jag har kärat ner mig i denna. Så jag har liksom hört mig för…
Glitter var man än ser.
Sarah och Andreas sov i ett litet men väldigt sött rum.
Låt mig få fler rum att tapetsera.
Och mer fransar till folket.
Så var det ju det där med kristallerna. Kanske är jag lite påverkad av min vecka på både slott och herresäten.
Som om den här helgen inte vore fin nog avslutades den med den härligaste söndagen. I halka och snölandskap landade jag lyckligtvis i finaste hemmet, skönaste hänget och den godaste brunchen jag någonsin ätit. Värt all halka i hela världen.
Det var Karla-Therese som bjussade på allt fint och supergott. Jag är så himla glad och väldigt tacksam att hon, helt plötsligt en dag, korsade min väg.
Mmm, nu har man kärat ner sig i ett hus till. Ett av de mest personliga och härliga hem jag någonsin satt min fot i.
Men lägg av vad lyxigt! Inte konstigt att jag aldrig kunde ta mig därifrån. Inte ens när allt det goda var slut och mörkret kom smygande över fälten…
Och en hel massa fina och nya bekantskaper. Jag blir nästan avis på mig själv för den här helgen. Tänker att det vore hemskt härligt om den började om imorgon igen.
