Lördagsmorgonen var helt klart kostymer, så det visslade om det. Nomi var provdocka. Mokkasin gör ju som jag nämnt tidigare några utvalda karaktärer till Katrineholms Kulturskola och DUD´s stora teaterföreställning. Såklart snackar vi inte megabudget här så vi tar till vara på det mesta från loppis och får vara så finurliga vi kan. En kjol får bli byxor och tvärtom. Av gamla gardiner gör vi kjolar som hängs över krinolinen. Och dojor inhandlas för en tjuga, max.
Nomi letade igenom våra senaste loppisfynd och dånade på riktigt över detta halsband.
Kristo fortsatte med hattbygget.
Och provdockan intog passande poser.
Mitt i allihopa fick hon syn på några andra små dockor. Min mamma hade lämnat dem dagen innan.
Om någon undrar vad detta är för ett rum så här det en kombo av vårt sovrum, Kristos kontor och så lite musikrum på det. Vet inte helt säkert hur det blev såhär. Eller egentligen gör jag nog det och känner mig lite skyldig.
Vi gick på Öppet hus i en annan skola där Viggo börjar till hösten.
Sedan en runda på stada. Det här är egentligen finaste gatan i Katrineholm men den gapar sorgligt nog nästan tom. Och det allra sorgligaste är att i mitten av gatan ligger en gammal biograf från 20-30 talet. Tom och öde… Jag har hörts så många idéer som kläckts om denna biograf men alltid sätts käppar i hjulet. Hellre får den förfalla tydligen.Får en klump i magen av att tänka på det.
En tygaffär ligger i alla fall där. Lite behövde handlas till hattbygget.
Jag lovade Nomi att vi ska börja på virkkurs till våren. Vi måste nämligen lära oss att virka barbiekläder och prinsesstårtor.
På en av loppisarna var det halva priset. Så Nomi passade på att shoppa loss det mesta i silverväg. Allt för att fylla serveringsvagnen hon fick i julklapp. Så himla bra leksaksservis egentligen.Glänser som attan och formerna är oändliga. Och aldrig kan det gå sönder. Och så slipper vi plasten. Tips till sommarens lekstugeshopping!
” Den skulle passa så fint med sjöjungfrun...” Och trots att den endast skulle gå loss på 5 kronor med rabatten så blev den minsann glömd bland silvershoppingen.
Alla skepp i sikte blir alltid en present till Viggo.
Vi köpte en aprikos ros mest för att det var lördag och Nomi behövde en extra peppig sådan. Sedan handlade vi chokladbiskvier för resten av pengarna.
Hattar byggs inte på en dag.
Sen kostymfixade vi och putsade silver resten av dagen. På ett ungefär.
Söndagsmorgon. Galet men ändå rätt härligt. Och vårsolen då! Nu när ändå vackraste vintern smälte bort önskar jag vår.
Vi ringde in kusin Estrid för lite bakprojekt som jag var tvungen att slutföra.
Snyggbulle att lägga ogräddad i frysen. Smart.
Data/telefon/allt annat däråt – förbud denna söndag blev plötsligt en musiksöndag. Jag hittade Viggo bland solkatterna, i full färd med någon inspelning.
Svea fick en klänning. Så går det om man råkar köpa två exakt likadana på rea.
Bakprojektet fortsatte och en skeptisk Viggo fick hoppa in och picka lite bröd, då de andra tvål helt plötsligt hade försvunnit. De hade börjat planera sitt eget fik som öppnar till sommaren. I våran bod. Med tillstånd. Och VD. Och 30 % av intäkterna till Rädda barnen. Småsystrarna skulle bli anställda men mest för själva städningen.
Ser bra ut.
Helt otroligt vad lite dataförbud kan göra…
Och lite fyrhandspiano på det.
Nomi körde kasettband från -85 i brist på annat tekniskt.
Kristo påbörjade nästa projekt till teatern, megavingar. Utfällbara. I ryggsäcken från loppis, som skulle användas till själva stommen hittade han en inrullad lapp i själva metallställningen. Kan du se vad det står?
När ska man öppna café är det bra att kunna dubbelkavla. Kanske är det bara Estrid i hela världen som kan sådant.
Bröd i stekpanna.
Är bra mellisbröd.
Och här är det förhandling. Viggo propsar på VD-posten men slutar som marknadsförare. Tydligen ska det ske runtom i staden framåt våren. I sällskap av Charlie och hans kompis. Boden ska målas om och skylt ska tillverkas. Och blablabla. Det finns ingen som kan planera som Liv och Estrid, båda är projektledare till max. Det värsta är att ganska ofta planerar de så mycket och så hejdlöst så att de till slut missar själva genomförandet. Men i det här fallet så kanske det inte gör så värst mycket…
Och det bästa av allt. Helt plötsligt behövde vi inte tända ljuskronan trots att klockan var efter över. Hej våren!
