De gånger jag verkligen tar tag i mitt bloggläsande hamnar jag ofta hos Karin Wåhlberg. Mest för att jag har lätt för att fastna i personliga bloggar som just denna. Men också för att Karin är en grym fotograf, har bästa kollen på orden och för att hennes bilder ibland är bättre än sagan.
Och oja, jag vet i mitt innersta att jag inte kommer shoppa loss på en Erdemklänning. Men alltså, det är så vackert.
Jag tröttnar nog aldrig på den här typen av matbilder, trots att väldigt många ser ut ungefär såhär numera, i färg, ton och komposition. Jag kommer förmodligen aldrig laga ett enda recept utifrån mina favoritbilder men de ger mig så mycket annan inspiration. Bloggen Our Food Stories är inget undantag.
Jag har ju lite lätt att bli besatt. På en halvtimme i fredags pinnade jag allt jag kunde komma över i industrifönster, både som rumsavdelare, exteriört och där det passar. Någon tyckte att alla bilderna, som ni hittar på min annars ytterst eftersatta pinterest, var likadana. Men o nej, verkligen inte. Om man kollar noga. Och så lite skjutdörrar på det. Här är en bild från en av Fantastic Frank´s sålda lägenheter. Nu vet jag ju inte precis om jag kommer få användning av allt detta i fönsterväg men man ska drömma har jag hört. Riktigt ordentligt och varje dag. Sen så, då brukar allt ordna sig.