Detta hör ju inte till vanligheterna precis. Men i alla fall så landade vi i Thailand. För en familj där mamman och pappan helst åker till städer när tillfälle ges så var det ett gäng storögda barn som hamnade alldeles mitt i den väldiga värmen och tusen palmer. Med havet bortom trappan.
Det är ju dock ingen tillfällighet att det hela inte var runt husknuten. Men vi sov lite här och var. Och i Bangkok vaknade vi ändå till solen.
Och fortsatte sova. Viggo är lite som jag. Skugga tack, jättemycket skugga. Vi blir knallröda även under parasollet. Och så längtar vi bort från poolen. Till gatorna där utanför…
Men alltså själva stället. Som en djungel eller kanske en disneyfilm. Man tror ju inte att det är på riktigt fast det är det. Jag tror jag aldrig har varit på ett mer grönt ställe som samtidigt har massa hus. Bra kombo.
Och så havet då.
Och poolen. Den jättestora. I etage. Och flera stycken på gömda ställen.Det lyxiga är ju att det är jättenågra människor här så då och då låtsats vi att poolen och stranden är vår egen. Det är ju verkligen inte folktomt men de flesta gassar på solstolarna. Utan parasoll. Vilket gör mig storögd. Fattar inte hur det funkar, rent solbrännemässigt.
Havssnorklingen var lite mer spännande, trots att den var i havsbrynet.
Liv´s bok var slut på en dag.
Bästa just nu enligt henne.
Vi har med oss liten kamera äntligen. Recension kommer senare. Kidsen äger den varannan timme. Det är ju apor utanför balkongen..
Och ödlor på poolkanten.
Det är lätt att invagga sig i känslan i att livet är såhär. Fruktjuice…
och evighetsbad…
Charlie drog på sig en lunginflammation dagen innan vi åkte. Så dålig tajming men efter några dagar av medicin börjar äntligen hostan ge med sig.
Som sagt, första gången ever vi är på ett sådant här ställe. Är nästan lite förvånad över att vi är det. Eller egentligen jätteförvånad. Men det finns en fin anledning till att vi är det. Inte för att det är härligt i sig bara så väldigt annorlunda när det kommer till oss.
Sportlov är bra.
Liter av solkräm eller t-shirt när inget annat hjälper.
Så himla typiskt. När han hostar tittar alla på honom alldeles livrädda. Charlie ber oss att förklara att han har lunginfluensa och det inte smittar.
Afterbeach och sarong.
Här börjar bästa tiden enligt mig. Solnedgång och perfektvarmt och automatisk skugga. Nu låter detta som gnälligt värre men jag är så tacksam att vi får hänga här. Även fast jag älskar skuggan..
