Jag fångar sekunder av wifi och hoppas att ni åtminstone får en glimt av våra dagar. Jag lovar er en massa mer intryck när vi är hemma igen. Igår började dagen med min sedvanliga frukost på hotellet Once Upon a time. Eller är det kanske mer som ett pensionat… Allt är fantastiskt här. Ett ord som kanske börjar bli lite väl använt men ALLT är just FANTASTISKT!
Vi begav oss med Poupy och resten av teamet till Numero 74´s fabrik och kontor här i Chiang Mai. Jag har alltid vetat att Numero 74 gör sin saker för hand och att allt är gjort med ren och skär kärlek. Men efter igår har handmade och allt om att driva ett företag på rätt sätt, fått en helt annan innebörd för mig. Poupy driver det här företaget med enbart magkänsla och så mycket värme så jag har aldrig varit med om liknande. Ni ska få veta allt om detta i ett eget inlägg, för det är så viktigt att dela. Helt enkelt för att allt detta är en sådan förebild för andra företag och sättet som borde vara det självklara. Alltid. Det är så mycket kärlek och värme i luften på den här fabriken, bland allt och alla.
Kärleken är förankrad i varje produkt. Och nu menar jag verkligen på riktigt. Varenda liten detalj är handgjord. Ni vet de populära girlanderna vi säljer, de med bjällror i varje hörn, varenda bjällra är sydd för hand. En efter en och efter tusentals! Jag var tvungen att fråga om minst tre gånger innan jag riktigt förstod sanningen. Jag tänker på vår affär och hur många bara just vi har skickat till kunder runtom hela världen. Detta går nästan inte att förstå förrän du ser människorna som arbetar här, det är först då man verkligen förstår. Små nålar som sakta och varsamt gör perfekta stygn. Stora påslakan som vänds ut och in, där varje liten söm synas och eventuella trådar som inte är perfekta klipps bort. Någon stryker långa band. En annan gör tyget slätt innan klippning, genom att gå igenom centimeter efter centimeter av meterrullar genom att liksom stryka som en lång linjal utefter tygets fibrer. Det råder en nästintill meditativ stämning i fabriken. Människor ler, pratar mjukt och man ser att alla älskar vad de gör. Och känner ett otroligt ansvar för varenda liten detalj.
Ute i byarna i Thailand finns ungefär 400 kvinnor som arbetar för Numero 74. Alla med sin egen specialitet av produkt. På fabriken förbereds och klipper man alla delar till själva produkten som ska tillverkas. Detta är en hög för tillverkningen av 12 st guldgula sänghimlar, inklusive allt. Materialet hämtas upp på fabriken, sys i byn, lämnas tillbaka på fabriken, varje unik produkt kontrolleras, produkten tvättas, kontrolleras igen och packas. Helt plötsligt är en sänghimmel från Numero 74 inte bara en sänghimmel som är extra vacker, det är en fantastisk handgjord och unik produkt, nästan som ett konstverk. Det ligger så mycket arbete bakom att den borde kosta minst det femdubbla. Men det gör den inte, för detta är produkter som ska vara tillgängliga för många och inte bara för några enstaka som har råd. Det är filosofin.
Av de som arbetar för Numero 74 stannar 95 % kvar på företaget när de väl har börjat. Om någon slutar så beror det på att man byter liv, tar hand om äldre familjemedlemmar eller något annat som inte har med själva företaget att göra.
När vi kom möttes vi av kvinnor som arbetar där. Vi fick alla de vackraste av blomsterhalsband.
Bara en sådan sak…
På den här fabriken finns inget som är farligt och ingen plats man inte fick vara på. Barnen kände sig som hemma, i vanlig ordning.
Världens vackraste kontor tänker jag. Teamet är superinternationellt och det är inte ofta alla befinner sig på plats samtidigt. Alla handplockade runtom i världen. Thailand, Ibiza, Italien och Franrike. Och jag i Sverige då.
Såklart att de trivdes. Tror Liv lämnade bordet bara vid lunch. De har en liten uppgift här dessutom.
Och vilken lunch sedan. Jag trodde inte att det var i Chiang Mai jag skulle hitta mina drömmars restauranger, men så är det.
Pun Pun är inte bara en restaurang med ekologisk mat. Det är ett omfattande projekt för att blä stödja lokala ekologiska bönder . Man stödjer i stort sett alla ekologiska och hållbara projekt som startas i Thailand. De driver dessutom sin egen trädgård mitt i stan och lär ut till andra av sina kunskaper.
Helt otroligt vackert. Och jisses så otroligt gott. Bara juicen av mynta, lime och honung får mig att finrysa.
Smoothies med choklad och banan fast utan socker var inte så dumt det heller.
Nomi´s käraste ägodelar.
Efter lunchen for vi tillbaka till fabriken.
Jag är som sagt, otroligt glad och stolt att Mokkasin är en del av detta otroliga företag. Det går sakta men säkert upp för mig, och hela min familj faktiskt, att Numero 74 är något helt unikt. Nog för jag visste att företaget var speciellt innan men med alla historier och möten i bagaget är vi nästan lite tagna och rörda. Det är så bra alltsammans.
Vind och sol, vad mer kan man önska. Och en drömfabrik på det.
Superkoncentrerad på sista skälvande sidorna av Hungerspelen.
Det här två alltså. Poupy och Manop, tvillingsjälar. Hon uppväxt i Paris, han i Chiang Mai. Nu driver de detta företag tillsammans och ni ska få hela storyn en vacker dag. Även den är som en saga.
Jag har över tusen bilder från denna fabrik. Och jag lovar att göra något väldigt bra med dem.
Timme efter timme.. Men det satt liksom i väggarna och luften. Barnen var som små filbunkar.
Ni kanske förstår varför bilderna blev tusentals.
Älskar det här.
Alla dessa spirit houses. Överallt. Detta kräver också sitt eget blogg inlägg. Jag har samlat så många historier. Charlie lämnade sitt blomsterhalsband.
Och allt medans solen försvann bakom bergen…
Och för att spä på härligheterna. Här sitter barnen vid Manop´s trähus, byggt av honom själv i återvunnet trä. Så även terassen. Men det är liksom inte bara ett vackert trähus i sig själv, det ligger liksom i själva trädkronorna. Vi är liksom i själva luften här. Och under oss är kontoret. Och det hänger amplar med smultron bland grenarna. Och allt är precis så fantastiskt som det låter.
